Jag har tidigare myntat begreppet diversifierad nätverkskommunikation, bland annat baserat på teorier från Elisabeth Albrycht. Kommunikation sker både i forum och på individnivå, globalt och lokalt via olika sorters nätverk. Arenor som vi aldrig kunnat röra oss på tidigare blir helt plötsligt en självklar del av vår vardag. Det blir lika naturligt att rådfråga dina kontakter i Chile eller Canada likväl som att höra vad arbetskompisarna tycker om en produkt, ett tv-program eller en bilmodell. Henrik Torstensson reflekterar kring framtidens distributionskanaler och kundbeteenden i inlägget Att fundera över i påsk.
"I den fysiska världen måste personer med liknande intresse vara placerade fysiskt nära varandra för att vara en marknad, på Internet räcker det med att kunderna är tillräckligt många i hela världen då de aggregeras till "en marknad". Därför fungerar nischmedia (bloggar är ett bra exempel på det) långt bättre på nätet än i den fysiska världen."
Gränserna för vad som är lokalt och globalt suddas ut rent kontaktmässigt (förstås inte geografiskt – än så länge…). Samtidigt definieras begrepp som "nära" och "långt borta" av helt andra faktorer. Ett gemensamt intresse, musiksmak eller yrkesrelaterade frågor kan driva oss att skapa egna communities/världar parallellt med det fysiska samhälle vi lever i. Avståndet till människan jag möter i tvättstugan kan vara betydligt större kulturmässigt än till en människa i mitt nätverk någonstans på andra sidan jorden.
6 kommentarer
Åsk aka dabitch är inne på social networking också. Ta ett snack med henne om det.
Där ser man. Får kolla med henne om hon har några intressanta uppslag. Tack för tipset! 🙂
Helt sant! Detta är faktiskt en realitet för många uppkopplade människor.
Det ironiska i det hela är att majoriteten av nätverkens medlemmar är helt omedvetna om att de är en del av dem. Kanske beror det på att dessa nätverk är så lättillgängliga. Easy in and easy out…
Intressant, hur menar du då? Att man inte ser hur man ska utnyttja styrkan i sitt näverk eller?
Nja, att inte nyttja nätverkets styrka blir ju en konsekvens av att inte inse att man ingår i nätverket.
Framförallt menar jag att man kanske inte inser att livet online är ett ”riktigt” nätverk. Visst, det skiljer sig lite än fysiska nätverk, men det är trots allt ett nätverk.
T.ex. att gå in och skriva inlägg i SVTs debatt efter programmet är ju att ingå i ett nätverk. Man befinner sig på samma plats (inte rent fysiskt men ändå), man är intresserad av samma ämne, man utbyter idéer och samtalar. Eller att få ett nyhetsbrev, där man är medlem i ett nätverk, men som en väldig passiv sådan.
Det som jag har insett är att människor i allmänhet anser sig inte vara en del av ett nätverk bara för att man har skrivit ett inlägg nånstans eller är med i något nyhetsbrev. Trots att de i realitet är det.
Jag antar att känslan av att tillhöra ett nätverk på riktigt är högst individuellt och beror helt enkelt på energin och tiden man lägger ner. Och eftersom de flesta digitala nätverk inte kräver så mycket tid från oss som individer, så känner man kanske inte att man ingår i ett nätverk trots allt.
”Det som jag har insett är att människor i allmänhet anser sig inte vara en del av ett nätverk bara för att man har skrivit ett inlägg nånstans eller är med i något nyhetsbrev.”
Enligt min definition (som jag inser att jag faktiskt inte skrivit något om här på bloggen) så är inte ovanstående exempel på nätverk. För mig handlar nätverk om dialog och aktivitet men även kontinuitet. Listor med människor (som t.ex. prenumeranter av ett nyhetsbrev) är inte nätverk enligt mig. Som vanligt är det en subjektiv uppfattning. 🙂