Urban Lindstedt på Uppkopplat återvänder till metabloggandet och beskriver mainstream-medias förhållandet till bloggar genom att citera Joe Trippi; "They just don´t get it". Att höra oss bloggfrälsta prisa den egna kanalen är förstås varken nydanande eller oväntat, men någonstans i alla ryggdunkarfraser och navelskådande utläggningar så finns en kärna som har med våra roller som mediekonsumenter att göra. Återvänd gärna till framtidsvisionen från Museum of Media History med jämna mellanrum för att se hur långt vi kommit på vägen.
"Majoriteten av mainstream media vill nog helst att anden ska hoppa tillbaka i flaskan. Allra bäst vore om internet försvann så de kan sova vidare i sin printdröm. Men de flesta inser nog att bloggarna kommit för att stanna och arbetar därför idogt med att förringa denna medierevolution där vem som helst kan bli en publicist. Därför dras alla bloggare över en kant. Oavsett om du är en seriös bibliotekarie med järnkoll som Erik Stattin, en vardagsbloggare som skriver om katten, en fotbollsblogg med hundratusentals besökare, en neurotisk kvällstidningsdiva med skrivkramp, en webbkonsult internationell utblick eller en politisk sekreterare med ett utvecklat skvallerintresse. Alla förringas som skvallertackor och dagböcker." (länkningar tillagda i citatet)
Många är vi som på varje fest, vid varje fikabord och hos familj, släktingar och vänner tvingas förklara och försvara vad bloggfenomenet egentligen innebär för oss. Den där världen långt bortom battlande Linda Skugge-utmanare eller Virtanens cross media-alster (Olyckligt kär i ingen speciell). Det där universumet av fantastiskt duktiga människor som skriver brett eller extremnischat om precis det du brinner för. Eller hur företag helt plötsligt möter sina kunder på en ny arena, med en ny ton i samtalet, och märker hur helt ny feedback uppstår i mötet med tidigare tysta anonyma målgrupper. Jag är beredd att släppa termen blogg och kalla det något annat, om det hjälper dig att förstå vad min digitala värld består av. Ibland känns begreppet som en börda, men än så länge verkar det inte finnas något bättre. Jag kommer fortsätta prata blogging med alla jag möter. Jag märker så tydligt hur min röst förändras när jag gör det och hur mitt engagemang spiller över till de jag talar med. Det känns som en urladdning varje gång och jag gillar det.
1 kommentar
Meow!