Jag behöver filter

Apropå dolda agendor, citizen journalism, utvecklingen av journalistrollen och blogosfärens ivriga haussande av dess egna förträfflighet så skriver Håkan Lindgren på The Loser ett tänkvärt inlägg om vad han upplever som en mobbningsvåg mot journalister. En våg med oklara motiv. Många skriker ut sitt motstånd mot den traditionella journalistiken, men vad tycker ägarna och annonsörerna egentligen?

"Men tänk om tidningarna inte upplever det som ett hot utan som en lättnad? Det är kanske mer lönsamt för dem att strunta i journalistiken och övergå till ren underhållning, till att berätta vad de kända ansiktena i TV gör med varandra när kamerorna stängts av. Det krävande arbetet att sätta samman en sann och begriplig bild av vad som sker i världen får du göra själv, på nätet, när du har några minuter över. Hallå Google. Eller med Norbergs ord: detta är ”en teknisk revolution som sätter kommunikationsmakten i händerna på individen.” Läs hela det intressanta inlägget.

Jag tror att vi som mediekonsumenter alltid kommer ha ett behov av filter. Dessa filter (eller gatekeepers) har tidigare bestått av nyhetsredaktioner världen över alternativt människor i din omdelbara närhet. Det som nu skett är att vi helt enkelt fått fler filter på fler nivåer samt med både bredare och djupare kunskap. Jag kommer alltid att vilja använda mig av schyssta filter för att försöka förstå den här världen. Om ett filter består av en kompis dagboksblogg och ett annat av en hundrahövdad nyhetsredaktion så visar det bara på mitt behov av olika filter, inte att en viss sorts filter är sämre än något annat. Ibland vill jag använda Public Service-filtret för att försöka greppa en världsnyhet och ibland vill jag veta vad den där grubblande universitetsstudenten funderar över.

Ägarna och annonsörernas perspektiv är dock mindre framträdande i debatten och precis som Håkan Lindgren skriver så saknas det en klar bild av hur de ser på utvecklingen framöver. Vart vill de och hur ska de ta sig dit?

[Länktips: Vassa Eggen]