Mening

Jag träffar människor som har gett upp vid trettio. De är så trötta på sig själva och sitt individanpassade innerstadsliv att de måste söka konflikter där värmen bor. Utpumpade av sju kaosförhållanden och lika många häng är hoppet lågt. Jag säger till dem att de inte kan ge upp. Det får bara finnas ett alternativ. Framåt, framåt, framåt. Jag hoppas att orden ska klinga tillbaka in i mig själv när jag uttalar dem. Tänk att få tro på mina egna föreläsningar. Det känns abstrakt men jag njuter ändå av känslan. Det där flimret när man för bråkdelen av en sekund anar stora sanningar i ögonvrån. Viktiga slutsatser som blir till mening. Paradoxen är att mening skapas i samma ögonblick. Du tror väl inte något annat?