Einstein

Jag behöver motstånd. Det lärde jag mig 03. Mitt i dimmorna efter den tredje kraschade relationen på lika många år. Sen lärde jag mig det 04. Och 05. Tänka sig. Jag lärde mig det 06 också. Fyra motstånd och en begravning. Var det så den hette?

Nu känns lugnet onormalt. Det är inte intressant om det inte vrider och vänder och skälver och bränner. Det bästa är de teoretiska förklaringsmodeller jag bygger. De behövs. Utan dem kan jag inte tro på att närheten är till för mig. Ofta är den inte det heller. Då bygger jag en annan modell som motiverar varför. På något sätt går det att bli ratad fyra gånger på en sommar och ändå behålla självaktningen. I alla fall är det vad jag intalar mig själv. Utan mina modeller skulle det bli för hårt. Då skulle jag inte kunna hålla emot. I höst har jag använt mina förklaringsmodeller på ett bra sätt. Jag är nöjd. De har fyllt sitt syfte. Kanske mest för att jag använt dem tidigare. Jag vet att de fungerar.

Hon hade rätt. Jag parade ihop mina två bästa vänner och fick ensamheten som tack. Det spelar ingen roll. Jag är inte en del av det som nu utspelar sig. Jag stod bara för castingen. Det grämer mig en del att hon visste det på förhand. Jag sökte motbevis ett tag. Hittade inget. Men hjärtat är varmt.

Jag vet inte vad som hänt med hjärtat. Det är varmt mycket oftare nu. För mig är det helt ologiskt. Dessutom strider det mot mina förklaringsmodeller. Det borde vara kallt nu. Men hjärtan förvånar ibland. Det ligger i deras natur. Vilket slöseri.