Jan Gradvall spår tv-branschens framtid i en artikel i tidningen Komet. Saker och ting är egentligen inte så revolutionerande sett i en historisk kontext.
"Den sorts TV-program som lockade flest tittare på 1950-talet var sport,
frågesporter, matlagning, spektakulära dokumentärer, komedier och
advokatserier. Med andra ord exakt detsamma som i dag. Och, med stor
sannolikhet, exakt detsamma som om tio år. Förstår man vad tittarna vill ha är det också lättare att förstå vart TV-mediet är på väg. "
Det går att dra sex lärdomar genom att titta bakåt i historien enligt Gradvall:
Läxa nr 1: Ny teknik behöver inte leda till nya tittarvanor
Läxa nr 2: Ny teknik behöver inte leda till nytt innehåll
Läxa nr 3: Ny teknik leder alltid till domedagsprofetior
Läxa nr 4: Reklamen hittar alltid nya vägar
Läxa nr 5: Lär av skivindustrins misstag
Läxa nr 6: Jarl Alfredius är Jarl Alfredius även på en dator
__
Min slutsats är samma som Jeff Goldblums karaktär i Jurassic Park skulle uttryckt det: "Nature find it’s way".
Ping. Andra bloggar om: Jan Gradvall, Komet, tv, internet, framtid, reklam
1 kommentar
”TV is the path of least resistance from complete boredom.” –Aaron Spelling
Så, visst, det är bara att hålla med. Det som förändras är ju inte TV-programmen (eller, jo, det gör de nog förresten när de anpassas till kontinuerligt tittande istf 22-minuterspass, men det är nog mer en berättarteknisk detalj) utan distributionen.
Det är precis som på så många andra ställen i samhället mellanhänderna som drabbas av de minskade distributionskostnaderna. TV-programsproducenter kan börja marknadsföra sig direkt mot tittarna istället för att gå via andra distributionskanaler.
Det blir också betydligt billigare att skapa egna TV-program så utbudet blir betydligt mycket större. Jag skulle t.ex. kanske hellre se ett nischat frågesportsprogram än ett brett.
Välproducerade TV-program kommer att finna tittare precis som idag. Jag kan däremot tänka mig att det finns en viss sorts ”det finns ju inget annat att se så jag tittar väl på detta”-program som kanske ligger i farozonen. Breda talkshower och dylikt. Det finns en fara i att vara _för_ bred när utbudet ökar.
Det pågår nämligen en annan utveckling också, mot den personliga TVn. När du tittar via datorn eller mobiltelefonen snarare än i vardagsrumssoffan är det bara du som tar del av TV-upplevelsen. De där programmen som utgör någon slags minsta gemensam nämnare för en medelsnittsfamilj att samsas om, men som ingen egentligen hade tittat på om de hade fått bestämma helt själv.
Nåja. Spännande utveckling att följa vad som än händer.