Linda Skugge meddelade i veckan att hon väljer att lägga ned sin blogg till följd av alltför många hot och påhopp från sina (ofta anonyma) läsare.
Hans Kullin på Media Culpa säger:
"As much as I hate seeing any voice being silenced by hatemongers, it is hard not to think that what goes around comes around."
Den anonyme bloggaren Betaalfa säger i sitt inlägg om Avsändare 2.0:
"En trend jag sett är att tradionella tyckare startar bloggar och öppnar
upp för kommentarer. Men när kommentarsfunktionen används för flitigt
och ibland riktigt otrevligt så trycker man på
stäng-av-kommentarer-knappen. Det blir enklast så."
Elin Alvemark är kritisk till de båda metabloggkändisarna ovan och säger:
"Jag stör mig verkligen på det här förhållningsättet. Hot och hat riktad
mot någon är ALDRIG acceptabelt (än mindre om avsändaren är anonym).
Inte på Internet eller någon annanstans. Jag efterlyser tydlighet i
detta. Speciellt från 2 av de mest tongivande bloggarna i Sverige på
tema media och makt. Det ska inte spela någon roll om man heter Skugge och är en antagonist,
om man är Bert Karlsson och rätt crazy, Elin Alvemark, eller underbara
Kathy Sierra. När en människa tystas av hat och hot (inte "reaktioner"
som Beta Alfa skriver) har vi stora problem."
Jag säger:
Det är lätt att teoretisera hela kommentarshat-diskussionen utifrån en position där man själv inte är drabbad. Precis som det mesta som omskrivs och debatteras på metabloggar av bisontypen är det sällan något blir riktigt otrevligt eller upprörande. På riktigt.
Istället dansar vi runt i bloggosfären och strör försiktigt välanpassade och stundtals analytiska inlägg till höger och vänster. Vi säger saker om vår samtid, bildar en bra kunskapsbank och tillför kanske till och med nya uppslag eller idéer. Men sällan i affekt. Och ännu mer sällan med hot och hat som respons i kommentarsfälten.
För det är en väldigt stor skillnad på syrlig, vass och stundtals elak kritik jämfört med hot om våld och personliga angrepp. Det förstnämnda kan sägas vara en del i spelet som offentlig krönikör medan det senare är både olagligt och kränkande.
Den "nya webben" tillåter fullt spelrum för människors åsikter och frustration. Gärna i kombination. Det är inte bara trögmedia som påverkas. Även många bloggare är utsatta. Ofta kvinnor. Och ofta med alternativa (läs utstickande) åsikter. Om ens det.
Å vad jag önskar att jag kunde skriva en fempunkts-lista på hur vi kommer tillrätta med problemet. Men jag tror bara vi sett början än så länge. Jag vill förstås tro att det finns motverkande krafter. Att webbintegrationen i samhället automatiskt genererar uppfinningar som motverkar det anonyma nätburna hatet. Med början i vårt mindset. För ingen teknik i världen hjälper om problemet handlar om makt och maktlöshet, elit och pöbel eller kvinna och man.
Ping. Andra bloggar om: Linda Skugge, Hans Kullin, Betaalfa, Elin Alvemark, kommentarer, bloggar, bloggosfären
10 kommentarer
Tror du inte att det kommer att bli tillräckligt krångligt för gemene man att vara anonym på nätet i framtiden, så att man drar sig för att skriva olagliga inlägg?
Om Expressen spårar dig och ringer upp eller om polisen hör av sig en vecka efter du dödshotat en krönikör känns det kanske inte lika coolt att trakka.
FRAs framsida: ett mobbningsfritt nät?
😉
Nu har diskussionerna om Skugges nedläggning av bloggen börjat likna det som jag skrev om här: http://bajsbrun.wordpress.com/2007/05/05/mobbning-hittar-alltid-nya-arenor/ för ett par dagar sedan.
Mobbning och trakasserier kommer bli ett väldigt stort problem för internet, det skrivna ordet är så lätt att misstolka och så lätt att använda gentemot ett samtal.
Jag skrev ett inlägg om Respekt som jag anser är något som vi alla som bloggar bör bära med oss och visa att vi har inför varandra. Jag vet att alla inte håller med, men det är min åsikt att har man en position så man har viss makt så är respekt ett ord vi måste kämpa för att återta innebörden av.
Media Culpa skrev ”what goes around comes around”. Det är vi som är Internet och det är vi som visar varandra hur man beter sig…
Respekt – är det ett ord som gäller alla andra men inte mig?
Jag förundras över hur många som inte tänker på dem människor som sitter bakom de bloggar som skriver. Det kastas skit på varandra utan en tanke på hur de som finns bakom en blogg känner sig. Det är personangrepp och idiotiska påstående. Ja…
Jag tror en lösning kan vara decentraliserade ryktessystem (där man kan vara betaalfa-anonym) där kommentarer kan betygssättas, kategoriseras, recenseras osv. Beroende på dylika ryktesdata och andra semi-publika data som antal kommentarer/tid som aktiv kan man gömma kommentarer a la slashdot. På så sätt skulle hårt åtsatta bloggare kunna kräva deltagande i detta ryktessystem och sedan ha olika filter för att fälla ihop kommentarer. Många som kategoriserat kommenteraren som ”troll” = fäll ihop, nyregistrerat alias = fäll ihop, få kommentarer gjorda totalt sett = fäll ihop, osv.
Anonymitet är bra eftersom man kan spruta ur sig såna här ideér utan att behöva ta ansvar för dem i morgondagens kranka ljus. Hej!
Proportionerna på det hat som Skugge drabbats av är förstås helt åt skogen. Men jag tycker att debatten blir lite enögd om vi inte kan fundera på den enskilde bloggarens eget ansvar. Är man enormt provokativ (och dessutom sitter på så stor makt som Skugge) så är risken uppenbar att man får ta emot mycket skit, vilket därmed inte sagt är ok. Bloggar är som bekant en del av det vi kallar sociala medier och i ett sånt sammanhang ”straffas” antisocialt beteende.
Det bästa vi kan göra nu är att föra den här debatten och säga ifrån att vi inte tycker att det här är ett ok sätt att behandla varandra. Att som Marcus Birro ropa på förbud mot anonymitet tycker jag är helt fel väg att gå.
Själv har jag ju tyckt till om det och är väl (när det gäller deepedition.com) faktiskt en som då och då får känna på rejäla hatiska inlägg. Men på Researcher har jag råkat ut för ett antal sådana också så det stämmer nog inte helt det där om att det bara är de som är metabloggare som tycker Skugge tar i.
Klent. Om man sticker ut hakan, då får man smäll förr eller senare. Det är något man får räkna med. Det vet jag och det vet Linda Skugge och alla andra som gjort detta. Skillnaden är troligen hur mycket man tar åt sig. Om man bygger sin hela mediala närvaro på att skicka sparkar till höger och vänster, då får man räkna med att det dyker upp ett antal mindre uppfostrade element. Om man inte kan ta detta är det läge att stämma ned sin egen pipa, eller kanske sluta blogga. Det har uppenbarligen någon gjort. Och det var inte en sekund för tidigt.
Rätt lustigt tycker jag… Linda Skugge använder hatet på nätet som anledning till att hon ’slutade’ blogga. Men om hon har slutat blogga så undrar jag vad det här är!?
http://www.mama.nu/blogg/lindasblogg/maj/index.xml
Ämnet kan dras i långbänk hur länge som helst. Det skulle sannerligen vara intressant om någon fick fram någon slags summering om vad man tycker kring ämnet.
Vilka som råkar ut för ’näthatet’, hur delaktiga är de själva osv.
Att känna sig angripen, är ju trots allt en personlig känsla för var och en. Jag tror aldrig man kan komma ifrån problemen helt.