Människor är förvånansvärt tillgängliga. Fundera påt.
När jag ser mig omkring med beundran inser jag att ett möte med den där branschledaren eller en middag med min blogguru bara är ett samtal eller ett e-mail bort. Jag lever i en stad där eliten är samlad. Ett smörgåsbord av intryck som bara väntar på att konsumeras. Och alla finns där för mig. Och dig. Precis som att jag finns här för alla andra.
För en vän berättade jag om rädsla. Jag sa att min rädsla för en människa gör henne eller honom intressant. Konsekvensen blir relationer som utmanar. Jag ger mig in med rädsla, försöker övervinna den och växer på vägen. Men det sliter. Och på andra sidan kan det ofta visa sig att rädslorna fanns där av en orsak. Som en signal om att något inte stod rätt till.
Jag struntarit. Jag måste dit och rota. Undersöka varför jag är rädd. Jag börjar ofta i självpåtaget underläge för att försöka nå självpåtagen jämvikt. Ibland slår det över. För ingen är bättre än mig. Alla är bättre än mig. Knepigt.
Men utan att hoppa från klippavsatsen står jag still. Landningen är den bästa känslan. Värd oron och nojorna. Jag har också lärt mig att samla på avsatser. Då blir varje hopp en nödvändighet för att hinna med. Tänk mindre. Hoppa mer. Go.
6 kommentarer
Men herregud människa. Eliten finns i Gävle. I allafall min elit och mina idoler hihi.
Du, det finns mycket att vara rädd för. Just nu handlar min rädsla om vad som händer i min kropp. Inte i andras. Är det bra eller dåligt?
Det går inte att komma framåt utan rädsla. Jag tror att man resignerar annars, det finns ju ingen anledning att undersöka, upptäcka, förbättra. Det är en fin gåva, tror jag.
”Och på andra sidan kan det ofta visa sig att rädslorna fanns där av en orsak. Som en signal om att något inte stod rätt till.”
Den ädla konsten att lyssna på magen. Navigera utifrån magkänslan. Som att segla Pico i halv storm; det härliga ligger i att det är läskigt!
Oj vad bra Kajen! Det där ska jag lägga på minnet. Jag ska oxå börja samla på avsatser, så att det blir nödvändigt att hoppa….å tänka mindre.
Alla mina favvokajenläsare samlade snyggt och prydligt under mitt inlägg. Vad fina ni är!
>Anna
Det är som det ska. Och helt förståeligt. Men du är en fighter. Även om du inte orkar. Förstår du?
>Bitter
Word.
>Matte
Du kanske har rätt. Men av erfarenhet vet jag att även jobbig magkänsla kan vändas till bra grejer. Svårt det där.
>Therrorese
Du är på gång igen. Det hör jag. Och du, police academy redan i höst låter inte alltför avlägset.
Kajen; Mmm, jag kanske är det…trots krycksen. Söker i höst, får kanske fys i vinter om jag har tur. Går allt vägen är det start NÄSTA höst…En evighet…Men jag samlar avsatser…:)