Det är en snabb vecka. Och då menar jag långsam. Varje dag är lång och innehåller mening. Jag springer ikapp mig själv och ger mig ut på uppdrag varje kväll. Och jag orkar. För pressa mig och jag blir starkare. Låt mig vila och jag försvagas.
Mina dagar har dubbla arbetspass. Åtta plus åtta blir sexton. Jag hinner med allt. Det är en av fördelarna med att inte ha någon som bryr sig. Nackdelarna tar vi någon annan gång. Orkar inte sitta vaken.
Jag tackar nej till erbjudanden, siktar högt och hoppas att det bär. Det är den enda vägen nu. Jag tänker springa tills någon berättar att jag står still. Då ger jag upp. Men först då.
Du är välkommen att följa med. Men var beredd på rusning. Platserna är snart slut. Som tur är har jag köat länge. Längre än du tror. Längre än de flesta. Jag höll tillbaka i 30 år för att komma hit. Nu släpper jag taget. I rock.
3 kommentarer
Vart tog mina kommentarer vägen? Gallrades de bort i kajenfiltret?
Jag har inte gjort något. Kanske glömde du verifiera kommentaren med sån där kodsignatur som dyker upp ibland? Tråkigt i så fall. Jag gillar ju dina kommentarer.
Tjitt, jag minns att det jag skrev var attans bra. Nu är det som bortblåst.
Det vibrerar av spänning och förväntan i dina inlägg. Vad är det du har på G. Kan du inte berätta =) Typ på msn eller nåt.
Ja, ja jag vet. Jag är nyfiken. Det ligger i min natur.