Mina ord bär. Jag tuktar bloggosfären och även de mest stingsliga motvalsbloggarna ställer in sig i ledet. Bra så. För nu är det jag som står för analyserna. Jag sätter bilden, eller frejmar frågan, som vi brukar säga…
Tanken på att mina ord kan förändra är både ett ansvar och en drivkraft. När jag står mitt i bruset behöver jag bara rikta mikrofonen åt ett håll och högtalaren åt ett annat. Budskapen strålar genom mig och blir till sanningar. Sådan är lagen. Och det sker nästan automagiskt.
Men tro inte att jag är nöjd. Du har bara sett början. Än så länge finns försiktighet och anpassning med i spelet. För så jobbar jag. Prövar mig fram, tänjer gränser, sniffar. Det smakar gott. Vill ha mer.
I höst ska du få smaka.
3 kommentarer
Ja du Kajen – jag gick in hit i går, kunde inte motstå namnet eftersom jag bor på Kajen. Du skriver coolt grannen, och långsamt, det är lätt att fastna. I’ll definitely be back.
Tack! Men vad innebär det att skriva långsamt?
Ja, vad menar jag med det? Jag tror att det egentligen handlar om hur jag läser, det går liksom inte att snabbmatskäka. Vilket är menat som en komplimang. Tjing.