Den inverterade medieeliten

På sommaren finns tid att läsa böcker. I min diversifierade och splittrade mediekonsumtion känns det ibland bra att bara välja en kanal och ett ämne i några timmar. Det får dock inte bli en vana. Då blir jag rastlös. Sommarens kanal för mig är pocket. I årets semesterkanon (med långt a) ingår reportageboken Överklass av bloggskeptikern Susanna Popova. Hon har pratat med tio personer som kan kategoriseras som överklass och skrivit ner vad de säger. Om sig själva. Om andra klasser. Om livet.

Jag tänker inte recensera hela boken (jag håller i princip med Johanna L på Bokhora.se) utan istället uppmärksamma Popovas efterord där de smaskigaste bitarna finns enligt mig. Där gör hon en intressant reflektion kring hur den gamla elitens erfarenhet kring hur man förvaltar förtroende försvunnit ur offentlighetens ljus. Hon menar att det är till skada för samhället och att makthavare som inte erkänner sin makt är omogna och därmed farliga, till skillnad mot den gamla tidens maktelit, överklassen, som erkände sin makt och agerade med ansvar.  Popova ger sig även på att göra en analys av den nya medieeliten:

”En gedigen skolning är för många en förutsättning för att klara sig. Istället för den upplysningen upptas det offentliga rummet till stor del av motsatsen, en medial utveckling som somliga kallar vulgarisering. Naket, sex, chock och en allmän föreställning om underhållning som svar på frågan vad mediekonsumenterna vill ha förmedlar indirekt att tittning på, eller deltagande i, dokusåpor är för Svenssons ungar. Under tiden vaktar medieeliten noga de egna barnens läxläsning, dyra hobbies… och medieval. Den inverterade medieeliten älskar att beskriva sina enkla medievanor, men säger inte öppet att de aldrig skulle acceptera den stilen, eller brist på stil, hos sina avkommor. Istället låtsas man tvingad att utesluta svåra ord, högutbildade personer och verkliga konflikter ur den egna medieproduktionen medan man köper Nationalencyklopedin i halvfranska band till sitt eget hem. Ibland bemödar man sig om att låta intelligent, men man aktar sig för att vara det. Det blir så besvärligt med den konsekvens och ärlighet som omgivningen skulle kunna vänta sig, bättre då att skämta till det. Så ser dagens infotainmentmedier ut och visst, de är lönsamma. Men har de som betalar ens den blekaste aning om hur högt priset egentligen är?”

Genom det här resonemanget tycker jag att Popova tydligt markerar sin egen ställning som elit. Hon säger sig veta vad ”folket” behöver och litar inte på människors förmåga att välja vilka medier de vill konsumera. Tanken på dolda nätverk, undanhållande av information och tydlig elitism höjer pulsen hos vilken konspirationsteoretiker som helst. Det häftiga med dagens medielandskap är dock att en maktförskjutning pågår. Transparensen ökar och människor slutar bli serverade. De väljer själva. Makten hos flera gör oss till noder i nätverk, inte bandstationer för ett gemensamt budskap som sänds ut. Du bygger din mediekonsumtion lika individanpassat som de choppermotorcyklar som lämnar OCC.

Det kommer alltid att finnas medier för ”minsta gemensamma nämnare”-utbudet där ”naket, sex och chock” har en given plats. Men det betyder inte att vissa människor bara konsumerar dessa medier. De kan lika gärna vara en del av en komplex individuell mediekaka som innehåller extremt nischade kanaler som t.ex. små privata bloggar blandat med breda underhållningsprogram. Stort och smått, högt och lågt, allt får plats eftersom kanalerna är obegränsade till antalet.

Ping. Andra bloggar om: Popova, Överklass, media, internet, bloggar, elit, makt,