”Identitet är hittepå”

Nu ska vi prata identitet. Semestern innebar att min semesterkanon (med långt a) börjat avverkas.  Jag skrev tidigare om Vi som aldrig sa hora och Ego Girl. Senaste veckan har jag avverkat Bögjävlar, Bananflugornas herre, Överklass och Snabba Cash. Fyra böcker som precis som de två första har extremt mycket med identitet att göra. Och även manlighet. Och skuld. Och plikt.

En reflektion kring Popovas bok Överklass och den inverterade medieeliten hittar du på min andra blogg. Jag har den sista tiden blivit en citatbloggare och så även i det här inlägget. Jag lovar bättring. Men först:

Ur Bananflugornas herre av Fredrik Eklund:

”Vi var varken fattiga eller rika när jag var liten. Vi var ingenting. Vi saknade tillhörighet bland villorna i förorten, och jag kunde därför känna mig hemma överallt. Vi hade bott i en grå förort till en grå stad i ett grått land. Jag kom inte från någonstans. Jag var för vulgär, för frispråkig och krävde ständigt för mycket action. ”

”Krypande på alla fyra i sandlådan kände jag skuld för att jag ville leka med dockor istället för med bilar. I mellanstadiet skuld, eller skam, över att jag kunde hoppa hopprep bättre än tjejerna. I högstadiet skuld över att det brände till i mitt hjärta när mina ögon drogs till de andra pojkarna. Och i gymnasiet skuld för alla ensamma, onanerande och tomma nätter under svettiga lakan.”

”Det är själen som är viktig. Själen som du dagligen steriliserar och hamrar ner i folkhemmets frusna planka.”

Från en av Tomas Hemstads texter ur Bögjävlar:

”Vi – jag anklagar mig själv likväl som resten av bögsamhället – bär på ett kollektivt mobbingtrauma, oavsett om vi blivit mobbade eller inte, där vi intalar oss själva att det finns gudagivna skillnader mellan oss och straighta män. Det gör det. Exakt en skillnad. De föredrar fitta framför kuk. Allt annat är hittepå. Identitet är hittepå. Skrapa på ytan och du hittar mer yta. En tillspetsad sanning skulle nog många forskare av lesbiska inneröron och rumpknullande chimpanser säga. Och visst, det finns ett större utrymme för genderbendning i bögvärlden. Men min poäng är att vi mytologiserat den straighta mannen minst lika mycket som straighta har mytologiserat oss. I den straighta mannen ser vi allt som vi inte är. Alla styrka vi saknar finns hos honom. All självkänsla. Allt mod. Det spelar ingen roll hur mycket vi kämpar, vi kan aldrig bli kompletta män såsom den heterosexuella upplagan ser ut.”

Under semestern har jag alltså funderat mycket på skuld och plikt. Inte så mycket i relation till min sexualitet, utan istället när det handlar om mina nära relationer, just nu bestående av familj och vänner. De två böckerna som skildrar den homosexuelle mannens perspektiv har varit intressanta även ur mitt straighta perspektiv. Många tanketrådar i böckerna är existensiella snarare än kopplade till den sexuella läggningen. Det handlar om identitet, mansroller och utanförskap. Klockrent.

Du får ingen analys nu. Men kanske längre fram. Se det som en minnesanteckning.