Karin Ström på Svenska Dagbladet beskriver hur det gick till när hon fattade grejen med Facebook. Det som Jaikugrundaren Jyri Engeström kallar för "stream of life" eller "micro blogging" är en stor del av Jaiku, och även av Facebook, vilket märks tydligt i hennes betraktelse (läs mer om vad som gör Facebook så framgångsrikt i mitt tidigare inlägg).
"Den här kvällen gick jag som vanligt in på MySpace och kollade
kommentarer och meddelanden. Som vanligt hade inget hänt; sidan som en
gång bubblade av trafik från kända och okända vänner stod nu tyst och
död. Då gjorde jag det – loggade in på Facebook. Bara
sådär. Kollade news-feeden. Såg att Hansi Friberg var ute och joggade.
Att Gustav Minnhagen hade taggat mig i tre foton. Att Elise Myrberg
hade addat the Super Wall application. Och där och då förstod jag – det här är framtiden. Åtminstone några månader framöver."
Och det som Clive Thompson på Wired skriver om tjänsten Twitter gäller även för Facebook och Jaiku – du måste prova det för att förstå.
Samtidigt är den sista meningen i citatet från Karins artikel värd att uppmärksamma. För vad händer när vi byter plattform nästa gång? Alla som använt Facebook vet att det är lätt att mata in material. Men hur lätt är det att få ut det igen? I chunkifieringens tidevarv går Facebook baklänges. Det är något som Mothugg uppmärksammar.
"Bättre [sociala nätverkstjänster] använder öppna standarder och öppna APIs. Sämre låser in dina
sociala data i ett slutet universum avskuret från resten av webben. Om
inte annat blir det jobbigt den dag Facebook är såå sommaren 2007 och
du vill flytta över ditt omsorgsfullt uppbyggda Facebook-nätverk till nästa hajp (någon som minns Friendster? LinkedIn? SixDegrees?)."
Jag fortsätter ivrigt att använda Facebook och ett gäng andra sociala tjänster och hoppas det går lika snabbt att hoppa på nästa hajp som det gick att hoppa på Facebook. På bara några månader har antalet kontakter ökat stadigt. Men jag vet ju hur snabbt det gick att bygga upp nätverket. Och lika snabbt går det att hoppa vidare till nästa.
Ping. Andra bloggar om: Facebook, Jaiku, Myspace, Linked in, Friendster, Karin Ström, Svenska dagbladet,
2 kommentarer
Har testat Facebook ett tag nu och jag gillar det, visst. Som kontaktställe är det bra. Förutom att om man söker på en persons namn så kommer man ju inte åt presentationen helt och hållet, och det är svårt att avgöra på en dålig bild, eller ingen bild alls om man hittat rätt. Krävs nästan att man har nåns mail.
Men jag är trots allt mer förtjust i att bygga ut min egen wp-blogg med plugins, widgets och så vidare. I min Facebook börjar jag redan fundera på vad sjutton jag ska göra härnäst? (förutom att vänta på att fler ska skaffa det)Har provat fler olika applications med boxar på presentationen, kan ju inte ha hur många som helst för vem scrollar ner till det längst ner om jag har tjugo? Plattformen kommer bli omodern och Facebook kommer nog inte bli beständigt. Jag önskar det fanns en Facebookplugin till WP, då skulle det bli intressant! Vänner dyker upp i en wp-widget tex. Integrera det som jag gjort med Flickr… DET hade varit kul.
Jag tror att ”chunkifieringen” är en del av Facebook. Skillnaden är att Facebook är så pass stor att det börjar bli jämförbart med en kanal som t ex e-mail. Klart att ’en-sajt.se’ ska ha medlems e-mail – även fast denna inte på något sätt >garanterar< trafik eller intäkter. På samma sätt ska 'en-sajt.se' tänka till gällande Facebook (och kommande öppna portaler). De delar av affärsplanen som utgår från domänen 'en-sajt.se' ska utökas med en tanke vad som kan delas ut till Facebook och dess likar. Allt för att inte missa den trafik ("microtrafik" på någon sekund) som >kan< komma den vägen. Go with the flow. Men utan att släppa allt t ex. Tycker att HotorNot samt givetvis iLike gjort det föredömligt på Facebook. Nu kan de passera konkurrenter som doorseva.com och whossexier.com tack vare att de gick "with the flow" istället. Vid "makrotrafik" (på 10-15 sekunder kanske) går besökarna direkt till domänen HotorNot.