"Dina och Jan Stenbecks matorgier är omtalade. Berätta något om Stenbeck som vi inte vet.
– Jan var jävligt olycklig. Jag tror att han käkade ihjäl sig med vett
och vilja. Folk har svårt att tro det, för det var ju få som var så
underhållande och charmerande och generösa. Han var in i helvete
tungsint, och det löste han genom att äta och dricka. Han var inte den
som satt och gnällde, det var inte hans grej."
"Vad reagerar du på då?
–Allt möjligt. Högt och lågt. Och då säger jag ifrån. Jag gör det på ett
sätt som man inte förväntar sig, vilket stör även mig. Jag kan säga:
”Det ska du skita i.” Eller: ”Du kan stoppa upp den åsikten i din röv.”
Så ska man inte uttrycka sig om man är 62-årig professor. Nä, jag
förväntas vara bildad, artig och eftertänksam. Jag förväntas inte säga
om en 30 år yngre kvinnlig författare: Visst, för fan, jag önskar henne
lycka och pengar, men jag tackar Gud för att jag inte skriver som hon.
Så får man inte säga. När jag växte upp hade arbetargrabbar
tolkningsföreträde, så då hade jag kunnat kalla alla de här för
”borgarkärringar” och bett dem fara åt helvete. I dag är det inte så.
Nä, i dag blir du en grinig gubbdjävel i stället.
– Ja, precis. Och det står jag för. Men det sliter på hälsan."
Ur den här artikeln på Expressen.se.