Att hålla stilen

När jag träffade blogmafia sist, pratade jag om att börja skriva rakt på Kajen. När det tillkrånglade inte infinner sig, eller när det kvasipoetiska blir för mycket. Då kan det funka att bara skriva. Utan att tänka format.

Jag skulle kunna skriva om mina uppdrag åt de tre tidningarna. Eller mina funderingar kring att jobba i San Francisco i vår. Eller min ångest över att inte hinna klart i tid. Eller glädjen över att göra det. Det där eviga kretsloppet som finns i mig dygnet runt och som jag inte klarar mig utan.

Jag skulle också kunna berätta om fredagkvällen i ensamhet, trots två möjliga alternativ till social samvaro. Och det faktum att jag faktiskt frågade om någon ville hitta på något, men ändå valde ensamhet när jag väl fick chansen.

Eller så skulle jag skriva om min tankar kring julfirandet. Min vilja att göra något annat i år. Att inte fira med familjen. Att åka iväg tillsammans med någon eller några. Men de där personerna finns inte, inte längre i alla fall. Alla åker till sitt. Och snart är det jul och jag lär fira som vanligt. För det gör ju alla andra. Men jag vill inte göra som alla andra.

Andra saker du skulle kunna läsa om är vilka människor jag träffar och hur jag tänker om dem. Jag skulle också kunna skriva om vardagen, den tråkiga. Ja, jag skulle till och med kunna skriva om bokstavskombinationerna; kbt, bed.

En bra dag skulle jag berätta saker om livet som du inte ens visste. En dålig dag det du redan vet.

Att hålla stilen eller skriva rakt. Kanske både och blir grumligt. Ska fundera påt.