Bisongäst: Alfahannen, Gnällgubben och Silverräven – en berättelse om könsroller

Det är dags att släppa in en gästskribent på Bisonblog igen. När jag läste medie- och kommunikationsvetenskap handlade min och Susanna Edbergs examensuppsats om ungdomars medievanor i allmänhet och deras syn på porrfilm i synnerhet. Titeln var ”Shocking youth – ungdomars konstruktion av sexualitet i ljuset av porrfilmsdebatten”. Jag minns att jag och Susanna hade många intressanta diskussioner under den tiden. Varför svarade killarna i vår undersökning en sak och tjejerna en annan? Och varför var det omöjligt att få fram något vettigt ur den blandade gruppen?

Åtta år och några mediajobb senare träffas jag och Susanna igen. Den här gången har verkligheten knackat på ännu en gång. Under slutet av förra veckan deltog hon i kursen ”Utveckla din plats på webben” anordnad av Hjärtum. Efter första dagen gjorde hon ett inlägg på Facebook om hur könsrollerna tog sig uttryck i föreläsningssalen. Jag läste texten och frågade om hon kunde tänka sig att använda den som ett gästinlägg på bisonblog. Det kunde hon. Här är hennes berättelse:

Alfahannen, Gnällgubben och Silverräven – en berättelse om könsroller

Dag ett av två på kursen är avklarad. Jag ingår i en grupp på 33 personer, 22 kvinnor och 11 män. Vi sitter tätt tillsammans i en konferenslokal med lågt i tak och inga fönster, en trappa ner. Det var ganska längesen jag gick i skolan. Jag har tydligen helt glömt av hur mycket mer plats män tar i en grupp än kvinnor. Eller så tar de bara ännu mer plats som vuxna. I vilket fall är det uppenbart vilka som hörs och ses mest, och fyra av männen har redan utmärkt sig extra mycket.

Vi har Alfahannen från Finansdepartementet. Rakad flint och stark röst. Pratar gärna under samtliga föreläsningar och får de andra männens respekt helt naturligt. Gnällgubben från Sveriges Radio. Klart bitter äldre herre med stort hävdelsebehov som nästan tvångsmässigt ständigt upprepar var han jobbar och att det var bättre förr. Hade klara problem med Lotta Holmström från Aftonbladet (hon refererades för övrigt senare under dagen till som "hon Aftonbladet-kvinnan" av en av de andra föreläsarna) som pratade om bloggar.  Gnällgubben från SR hade VÄLDIGT svårt att förstå att man överhuvudtaget kunde kalla något som publicerades av gemene man för journalistik, och hade även klara problem med att inse att den journalistiska rollen är under utveckling.

Lotta Holmström fick ta emot en storm av ifrågasättande, inte bara från Gnällgubben utan även från den tredje i min grupp på fyra; F.d. journalisten (notera att han ännu inte berättat vad han gör IDAG) med ett gnagande behov att höra sin egen röst. Det spelar inte så stor roll vad han säger, bara han får säga något, och gärna få sista ordet för att på något sätt klättra i den manliga rangordningen. Har lyckats reta upp mig ett antal gånger idag, inte så mycket för att han har underliga och gammaldags åsikter, utan mer för att han tar upp onödig tid genom att upprepa sånt som redan sagts, bara för att ha NÅGOT att säga. Vid ett par tillfällen har f.d. journalisten (vet fortfarande inte vad karlen jobbar med nu) dock inte fått sista ordet, det har Alfahanne två fått, den äldre silverräven med bilsajten. Han har tagit positionen som äldre alfa och går därigenom in och korrigerar ungtupparna med jämna mellanrum. Under den något uppretade diskussionen med Lotta Holmström om journalistikens vara eller inte vara och risken med bloggar och intrång i privatlivet, var det dock inte äldre alfa som styrde upp gruppen, utan Lotta själv. Mycket effektivt fick hon stopp på Gnällgubbens högljudda puffande genom att påpeka att SR enligt egen utsago skall vara bäst i Sverige på interaktivitet inom två år.

Männen på mitt seminarium klär sig helst i kostym, och de sitter alla långt fram i lokalen. Kvinnorna däremot, är mer ledigt klädda, även om jag är den enda som går i jeans. Valet av finbyxor kan dock bero på att de flesta av kvinnorna kommer från Karlskoga eller Floda eller Skellefteå och mest tycker det är spännande att komma till storstaden och kunna handla billiga blommor på Hötorget. För det är det som samtalen handlar om vid de kvinnliga borden på lunchen. Hur skönt det är att slippa barnen och bo på hotell en natt, hur bra maten är på konferenser och hur tidigt man var tvungen att gå upp för att ta tåget till Stockholm. Vid de manliga borden (vid de manliga borden sitter en enda kvinna; hon jobbar tillsammans med alfahannen från Finansdepartementet) handlar samtalet om webstrategier, affärsplaner och användarvänlighet. Det uppfattade jag när jag gick förbi ett par gånger.

För själv håller jag mig till kvinnorna. Klart yngst som vanligt, har egentligen ingenting att säga till Ulla från Karlskoga, men av någon underlig anledning sorterar jag automatiskt in mig där jag borde höra hemma. Och det irriterar mig något oerhört. Det irriterar mig också att jag inte lägger mig i debatten när Gnällgubben drar igång om att det kan minsann inte kallas journalistik om ni bara lånar åsikter från andra. Jag som i vanliga fall låter mest och styr och ställer, fastnar totalt i den här gruppen. Helst VILL jag ju leka med pojkarna i finrummet och hävda mig som de gör, men tydligen fegar jag ur här.  Jag vill inte yttra mig om saker jag inte är helt påläst på känner jag. Kanske är det jag som har en skev bild av hur gruppen är sammansatt och rangordnad, men att jag skulle kunna ifrågasätta eller till och med tillrättavisa någon av de fyra ledarmännen utan att få smäll på fingrarna betvivlar jag. Och det vill jag inte ha.

Fast jag kan ju ha fel. Gnällgubben från SR kanske istället UPPSKATTAR när hon den unga blonda längst bak säger tvärtemot vad han just försöker få oss andra oinsatta stackare att förstå. Att det var bättre förr. Och att en liten snärta från Aftonbladet minsann inte skall komma och berätta för honom vad journalistik är.

Imorgon skall jag nog eftersträva lite smäll på fingrarna. Hur illa kan det vara?

Susanna Edberg
___________________

Susanna Edberg är 29 år och bor i Göteborg. Hon jobbar som marknadskoordinator och informatör.