Best of kajen

Jag tittar tillbaka. Januari, februari, mars. Det var någonting med inläggen på Kajen som var annorlunda då. Det fanns en tvist, något skevt, något bra. Det var kort och snärtigt men ändå kärnfullt. Nu smetar orden fast. De flyter utan problem, men trögare än förr. Antar att det är bra på sitt sätt. Det är det ju alltid. Men ändå.

Några repriser från förr:

Vinter
"Vänta lite. Jag kan se rakt genom dig. Titta en gång till. Se rakt genom mig. Skalet är genomskinligt nu. Vintern gör människor osynliga. Vi väntar på att få betyda något igen. Vi väntar på en vän.
Snart."

Medicin
"Det kändes som vi setts förut. Du tittade ungefär en tredjel av en
sekund för mycket. Jag slog ner blicken. Bara de starka tittar
tillbaka. Istället såg jag dig inifrån tubfönstret. På väg till något
välbekant. Precis som jag. Vi blöder trygghet och plåstrar med obundna
lån."

Slirigt
"Man kunde tro att människor dansar gatorna fram. Lugn. Det är bara isen.

Mjuka sulor fäster bäst. Men hårda skyddar insidan. Fundera på det."

Maestro
"Vattenytan var alltid nära halsen i Paris. Den här kvällen var inte
annorlunda. Vi isolerade oss men ville inget hellre än att få komma in
igen. Det var försent.
På den evighetslånga vandringen till Montmartre skapade vi vårt
anslag. Det vi alltid återkommer till sedan dess. Ett sätt att härda
ut. Kanske mest något att drunkna i."

Ringen
"På väg ner i boxningslokalen slår lukten emot mig. Det är doften av
karriärångest. Man kan se det på blickarna. Alla bär samma uttryck.
Edward har lärt oss att våld är det enda som är på riktigt, i en värld
av brunchdejter och chai-par. Vi vill så gärna känna något som är
verkligt. Slå varandra tills vi vaknar. Fly i nittio minuter.
Tillfälligt ersätter vi ängsligheten med tomhet. Hjärnan är tömd.
Kroppen är fylld. Vi känner oss som djur. Flocken tar över. Äntligen
slipper vi ta ansvar för annat än våldet. För en stund är vi bara fysik."

Puckel
"Jag kan typen. En stram frisyr och en laptopväska på ryggen. Lätt
anorektisk och med något ängsligt i blicken. Så ser karriärkvinnan ut.
Eller den duktiga flickan. Hon som är strukturerad, välordnad och
driven. Ingen tar jobbet på så stort allvar som hon. Ingen bränner ut
sig lika snabbt. Varför tillåter vi henne inte att slappna av? Ta det
försiktigt. Skratta lite. Få en kram."

Queen
"Det blir svårare och svårare det här med issues och closure och
statements och drama. Det känns som att gå bakåt. Vi var bra på det här
för femton år sedan. Nu löser skyddsmekanismerna ut alldeles för
tidigt. Det är någon felaktig inställning. Jag hinner inte ens starta
längst upp i backen. Jag står i målfållan och väntar redan från början.
Det är svårt att vinna tävlingar på det sättet."

Käften
"
Jag stapplade bort till ett av husen och tog mig in till en spegel.
Blod överallt. In i en bil. Iväg genom det svarta. Skulle jag få åka
hem nu? Vi stannade någonstans i ingenstans och ur mörkret kom flera
personer fram. De tittade och begrundade. Snabbt beslut. Sedan tillbaka
igen."

Vinnare
"Att vara
öppen är att avväpna. Genom att rikta ljuset inåt tar jag udden av
kritiken. Det gäller att vara steget före sina antagonister. Då kan de
aldrig vinna. Genom självkritikens filter är det svårt att nå fram med påhopp och sarkasmer. Kanske är transparens en härskarteknik? Tufft."

Plats på scen
Vi pratar revolution men menar självförverkligande. Vi säger
bloggosfär men menar egosfär. Vi säger besökare men menar
bekräftelsekickar. Och vi hittar varandra här. Som en vargflock inser vi att hur vilda
och hungriga vi än är blir bytet desto större om vi samarbetar. Därför
ger vi av oss själva. Och får tillbaka. Summan blir större än ett ego i
strålkastarljus. Det finns hopp."