Ikväll var jag karriärcoach till en av de bloggare du hittar på länklistan här på Kajen. Jag har byggt min nuvarade arbetssituation genom att blogga. Jag har hittat min grej. Jag gör det jag tycker jag är bäst på. För att försöka ge bra karriärråd analyserade jag min resa hit. Sedan plugget har jag jobbat i sju år på fyra arbetsplatser. De första jobben var nyttiga, men inte lika roliga och utvecklande som det jag gör nu. För att hitta nyckeln till mitt drömjobb var jag tvungen att hitta det jag brinner för. Kommunikationsområdet är en bra början – men alldeles för brett. Jag analyserade vilka situationer jag trivdes bäst i och försökte leta upp nya platser och människor som kunde ge mig mer av samma vara. Och det är det som är min största lärdom. Leta efter de situationer där du brinner och analysera vad det beror på och hur du kan få brinna oftare. Min väg gick via bloggandet på så sätt att jag började bevaka en bransch jag inte var en del av, jag gjorde ett jobb jag inte kunde med en teknik som var ny. Ibland tror jag att jag haft jättetur som hittat rätt. Ibland tror jag att det var min egna förmåga och vilja som var avgörande. Det är dagsformen som avgör vilket som väger tyngst. Jag vet dock att disciplin inte är något att bry sig om när du hittat rätt. Din drivkraft kommer naturligt.
Jag vet också att den acceleration i livet du kommer att uppleva när du fullt ut ägnar dig åt något du valt, gillar och vill göra, är fantastisk. Det är som att du blir en åskledare för arbetsenergin. Helt plötsligt flödar allting i en mycket snabbare hastighet än någonsin tidigare. Du får direkt bekräftelse på det du gör och du lär dig nya saker i en takt som får en treåring att framstå som en konservativ gubbe.
Min vän på MSN har svårt att tro på lyckan. Hon vågar inte riktigt ta steget till att bli den bästa hon kan vara. Att våga tro att även hon kan få ha det bästa jobbet i hela världen (utifrån hennes eget perspektiv förstås). Jag vet inte om jag någonsin vågat tro att jag själv skulle få ett så bra jobb som jag har nu. Och kanske måste man inte ha slutmålet klart för sig redan från början. Men du måste våga börja leta, och du måste våga tro att du kan få det bättre. Du behöver hitta sätt att ta små små steg i rätt riktning. Förändring måste inte ske genom stora drastiska beslut. Det kan lika gärna ske med en långsam förflyttning från ena foten till den andra. Då kommer du dessutom vara betydligt bättre rustad när du väl landar.
5 kommentarer
Det var ljuva ord!Menar du att man kan skita i disciplinen helt om man tycker nåt är tillräckligt roligt? Din kompis har en bra mentor med kloka råd i så fall:=)
Grattis till att du hittat rätt och trivs så bra. Jag instämmer i att man oftast blir bra på att göra det man gillar, men det krävs mod att våga hänge sej åt det.
Jag vet vad jag vill göra. Jag vill jobba med människor. Gärna hjälpa dem också. Det gör jag iof idag, men inte på det sätt jag vill. Idag hjälper jag dem med ord och inte med handling. Det suger. Men det är okej.
”Det suger. Men det är okej”… ehh… nja. Det kan nog inte vara både och. Eller? 🙂
Jag hjälper också människor med ord. Och jag älskar det.
Jag tror precis som du att hittar man rätt så känns det. Då är det inte okej, då är det fantastiskt. Då är det inte bara för att överleva, då är det för att leva.
Jag hoppas jag hittar dit nån dag…
Trevlig läsning. Jag borde också göra en omvändning och börja styra kosan åt rätt håll. 🙂