Därför har vi problem med upphovsrätten i det här landet

Jag gör som Isobel Hadley-Kamptz och citerar Jonatan Fried på Fokus som står för en intressant kommentar kring upphovsrätt, med anledningen av debattartikeln från Ernst Brunner och gänget.

"Kreativitet är en mänsklig egenskap, inte något man ärver av sina
kulturelitföräldrar eller får utdelat av institutioner. Och det
kreativa svenska folket verkar idag utanför upphovsrätten, ofta i strid
med den. Varför vi skulle gå med på repressiva, diskriminerande och
innovationshämmande lagar för att en mikroskopisk klick anser sig ha en
födslorätt att tjäna pengar på det de gillar att göra är sjukt oklart."

Det är klurigt det där med upphovsrätt och fildelning. För mig handlar det inte om en fråga i en kontext. Det handlar om många olika frågor och situationer med många olika svar. Det är därför det är så svårt att debattera. Å ena sidan förstår jag inte varför skivbolag ser det som en rättighet att kunna använda samma affärsmodeller år ut och år in utan anpassning till vare sig ny teknik eller förändrade konsumentbeteenden. Dessutom går det att få in pengar på andra sätt än genom försäljning av enheter som bok, skiva, tavla eller fil. Var sig det handlar om musik, litteratur eller konst. Å andra sidan förstår jag mycket väl kreatörernas frustration över att hårt nedlagt arbete som förpackats i en produkt kan spridas vind för våg helt utan möjlighet till vare sig kontroll eller intäkter. Men det finns som sagt andra affärsmodeller för både artisteri och författande. Kolla mitt inlägg om Spotify till exempel.

Kanske landar min slutsats inte i samma drastiska kritik som Jonatan Fried ger utlopp för, men att något skevar mellan allmänhetens och kulturmänniskornas bild av upphovsrätt är självklart. Och precis som Jonatan är inne på så håller hela svenska folket på att bli både kulturproducenter och konsumenter samtidigt. Utan anspråk på intäkter eller med kommersiell agenda.

Nej, hörrdu, du får inget rakt svar av mig den här gången heller. To be continued…