Fåfänga är en drivkraft som man inte ska skämmas för, berättade Peter Siepen när han var gäst hos Carin 21.30. I hear you Peter. Trots att jag ser ut som Shrek finner jag det högst tillfredsställande att se min nuna i diverse mediala sammanhang titt som tätt. Antar att det handlar om att fylla det där svarta tomma hålet med bekräftelse. Du vet, det där hålet som aldrig kan fyllas utifrån, bara av mig själv. Men som jag ändå försöker lura.
Jag tycker att TV-soffan är mysig, radiostudion bekväm och Aftonbladetreporten som brukar ringa sent och fråga om internet – är bara härlig. För på den mediala arenan har jag kontroll över mitt budskap. Det är envägskommunikation från mig till dig. Men när vi blir två blir det svårt.
Tänk att få ta med samma självklarhet och inställning till relationerna. Vilket lyft.
Men nej, istället blir den där kontrollen som var så bra förut ett hinder och en bromskloss för att du ska kunna nå mig, och för att jag ska kunna nå dig. Jag ber om ursäkt för det. Både bakåt och framåt.
Kajen hamnar mittemellan envägskommunikationen och vårt möte. Ett steg åt i riktning, men med fel färdmedel. Snart kommer kanske en station så jag kan byta spår.