Inget är på riktigt längre.
Vi träffas i fantasin, skriver i blindo och famlar bland filerna.
Allt är overkligt.
Du är dövad av skam, plågad av ljuset och skevar i uppställningen.
Vintern har fortfarande inte tagit greppet om oss. Som de naiva säsongsarbetare vi är, hoppas vi att den aldrig ska komma i år. Att vi går rakt in i maj som en stridsvagn, med box-vin i bränsletanken.
Det blir inte så.
Jag möter betongen med huden, isen med tänderna och snön på mina bara knän.
1 kommentar
Åååååh, så bra Kajen! Så bra!