Jag blev återigen påmind om vad som är viktigt ikväll. Via Msn förstås. Jag hatar det. Jag älskar det. Msn alltså. I alla fall. Fick höra backstoryn om ett tidigare liv från en vän. Saker som berör, upprör, känns på riktigt. På insidan. Och vi pratade om det här internetet. Den här platsen där så mycket investerad tid gett oss så mycket skapelse. Så mycket kreation. Så mycket kommunikationsslam och så mycket ångest. Men ändå. Det är mitt internet, and I’ll cry if I want to. Jag är ingen god damn digital immigrant. Jag är en digital native och var det långt innan internet. I själen. Min arena, du vet. Platsen där osäkert blir säkert, svagt blir starkt och egot större än vad som är friskt.
Vi pratade om transparensen såklart. Det här med att lämna ut sig. Och det här med att låtsas lämna ut sig, men ändå ha garden uppe. För garden är uppe, var så säker. Twentyforseven-i-tell-you. Tro inget annat är du snäll. Är du snäll? Snäll? Du?
Till höger ser du min jaikuruta. Där produceras det innehåll, sällan mening. Det ryggdunkas utav bara helvete. Å, vad vi är i framkant. Å, vad utvalda och elitistiska vi är, vi som är social media nerds, webb 2.0-experts eller internet savvys. Det är gubbigt, hierarkiskt och exkluderande. Jag är inkluderad, men funderar ofta på om det är nyttigt i längden. Ett jävla svansande helt enkelt. Men är det på riktigt? Ja, kanske. Jag gillar trots allt känslan det ger mig. Känslan av sammanhang, krets, stam, flock, possy. Försöker träffa människor utanför bubblan ibland, men då ofta från andra bubblor. Mediabubblan till exempel. Den går inte av för hackor i den här stan. Satan. Vi pratar många egon på begränsad yta. Men jag kan spela spelet hyfsat bra. Håller mig flytande.
Men åter till vad som är viktigt. Att släppa garden, känna efter. Känna efter gott folk, det är fina grejer det. Hur känns det? Fundera påt. Bara en stund, bara inatt.
2 kommentarer
Nyttigt med sådana samtal. Men hur klarade ni att hålla det på MSN?
Jag skrev just att internet är som cancer. Men nu ångrar jag mig lite. Internet är så mycket annat också 🙂 Ett nät som fångar upp en. Måste kanske tänka om.
Känna eter gjorde jag i fredags. IRL hemma i soffan. Det var nyttigt och jag var tack o lov inte ensam. Men det delade jag inte med mig så mycket av digitalt.
Nä, nog funderat för i natt. Sov gott.
Hur kommer det sig att man håller garden uppe? Vad är vi rädda för? Finns det hemligheter som ingen och då menar jag INGEN ska få veta? Jo jag vet… Men är det inte lite tråkigt att gå hela livet utan egentligen känna någon eller att någon känner oss?