Hallå män, känner ni pressen? Den där känslan som förlamar just känslan. Tanken som låser handlingen. Varje embryo till känsloyttring stävjas hårt och bestämt. För det kan bli fel. Uppfattas fel. Landa fel. Skapa kaos. Hur ska vi mötas bortom tangentborden när allt som var naturligt är utdömt som fejk. Och det som var på låtsas är dagens sanning?
Två ätstörda träningsfreaks går vidare till final i Globen. Det är synd om dem. Och det är synd om oss. Samtidigt, i en annan kanal, sitter hånpatrullen och diskuterar det ytterst felaktiga beteendet att låtsas vara naturlig när sanningen är svett och tårar. För något måste vara fel med henne. Tur att Katrin och Viggo finns så att de kan reda ut situationen.
Deffade kroppar med deffade egon. Ett marknadsanpassat ego, precis som vi vill ha det. Stukat, anpassat och härligt ska egot vara. Du ska vara glad, bjuda på dig själv. Kom igen nu. Du trodde väl inte egot var för dig. Du är vårt ego. Du där uppe på scenen. Ditt ego tillhör oss nu.
Jag vill stå på scen igen. Jag saknar det. Jag vill att du tar över mitt ego och stukar det rätt. Kanske är det precis det som är problemet.