Web 3.0 och glassgubben

Länge stretade vi emot. Tanken på ett Web 3.0 som uppföljare till Web 2.0 kändes främmande, nästan lite löjligt. Tim O’Reilly som skapade begreppet Web 2.0 har uttryckligen sagt att det inte kommer något Web 3.0, men att det naturligtvis kommer en massa ny teknik och innovationer som vi inte ens kan föreställa oss. Trots det har diskussionerna om den tredje webben fortsatt. Och det senaste halvåret har det utkristalliserats vad det kommer att handla om. Just nu används begreppet Web 3.0 på trendseminarier, i webbdiskussioner och som underlag för startup-idéer. Inom ett år kommer det få större spridning.

Web 3.0 bottnar i den semantiska webben. Kortfattat går det ut på att olika webbtjänster förstår dig och dina behov automatiskt. Upplevelsen av webben blir personlig och anpassad. Data blir tillgänglig och kommer att användas i fler syften än vad den ursprunglige publicisten behöver planera för. En del kallar det för den "intelligenta" webben. Ett exempel på semantiskt sök: Söker du på glass kanske du hittar en bild på GB-gubben – utan att någon beskrivande term säger att den färgglada illustrationen har något med livsmedlet glass att göra.

Webbapplikationer börjar prata lika mycket med varandra som med sina användare. Web 3.0 hjälper användaren att sätta ihop den splittrade och uppdelade webb som Web 2.0-tjänsterna skapat. Web 3.0 utnyttjar också kombinationen av användarskapat innehåll med maskinskapad information.

Den nya webben kommer också att vara plattformsflyktig på ett helt annat sätt än tidigare. Till sin hjälp tar den till exempel mobila enheter, röst- och ljudstyrda enheter och sensorer – och webbapplikationer skapas för att fungera på alla dessa plattformar.

Web 3.0 innebär slutet för den traditionella webbsidan och början för den individualiserade webbupplevelsen. Alla data finns i molnet dit alla applikationer kopplas.

Vill du läsa mer om ett försök att definiera Web 3.0 rekommenderar jag det här inlägget av Jonas Bolinder.