Jag är trött på att allt handlar om mig.
Min vän och jag åt middag på lokal. Ja, jag gillar att skriva på
lokal, för det var precis vad det var. Min vän som har riktiga tyngder
på sina axlar. Min vän som fajtas med kärlek och död som insats. Han är
fin min vän.
Själv står jag utanför. Mina fingrar trummar otåligt på mitt ego. Allt genast. Helst igår. Till vilken nytta?
Nu ska jag berätta vad jag behöver. Jag behöver projicera min värme
mot någon. Jag behöver fokusera på allt annat än mig själv. Jag behöver
riktning och mål.
Nu ska jag berätta vad jag inte behöver. Jag behöver inte leva i ett
vakuum. Jag behöver inte vänta. Jag behöver inte stå själv kvar när
tåget går.
Jag är ansvarig för allt. Jag är ansvarig för att det går bra. Jag
är ansvarig för att det går dåligt. Jag tar stora beslut på egen hand
och jag har bara mig själv när piskan viner. Bra så kanske. Bra så
kanske inte.
1 kommentar
Man behöver också värme projicerad på sig. Den där speciella värmen…