Inne i flödet

Det var en höst för bara några år sedan. Jag minns att jag hamnade i nåt slags flöde. Jag bodde tillfälligt på Södermalm och ägnade mig i huvudsak åt tre saker: Jobba, träna och sova. Det var tider det. Varje morgon promenerade jag längs Katarinavägen ner över Skeppsbron och bort till Norrmalmstorg. Efter jobbet traskade jag bort till boxningslokalen på frejgatan i Vasastan för dagens pass. Sedan gick jag hem genom stan – Sveavägen, Skeppsbron, Södermalm. På vägen hem köpte jag nåt att äta på Sjuelvan. Det gick inte så bra att laga mat i den där lilla 20-kvadrataren jag hyrde. Och så där höll det på i säkert tre-fyra månader. Fysiskt sett en av de bästa perioderna i mitt liv. Kanske även mentalt. Jag släppte krav och mål. Bestämde mig för att inte fundera på relationer, karriär eller framtid. Istället levde jag varje dag i mitt mönster – jobba, träna, sova. Det blev enkelt att leva. Men ohållbart på sikt förstås. You’re love is only as deep as the risk you take, som Robyn brukar säga. Och detsamma gäller ju alla mänskliga relationer eller livet i stort. Men det var en fin tid. Det var det. Jag var ensam.