Idag skriver Nicklas Lundblad en debattartikel hos Svd om vad som händer när ett demokratiskt samhälle hanterar frågor kring ansvar och mandat, med fokus på signalspaningslagen (FRA-lagen) och PKU-registret. Är det rimligt att ge all makt till en stat som bara kan erbjuda en metod men som saknar mandat?, undrar Nicklas Lundblad.
"Det lagstiftaren bör fundera på är när den tappade sin lust till
mandat, och började nöja sig med metod. Och kanske varför den är så
förtrollad av teknikens möjligheter att den förväxlar dem med
nödvändiga reformer. En del av svaret finns kanske i Zygmunt Baumans observation att vår
fruktan är baserad på flytande, otydliga element; vår osäkerhet är
uppenbar, men orsakerna komplexa. Och när vi inte förmår reda ut
orsakerna blir ordningen i metoden, det konkreta i ett hur en tröst för
den moderna, rädda staten."
Läs hela artikeln.
Min känsla är att den här typen av frågeställningar kommer att öka i antal i takt med att allt mer av vad det innebär att vara en människa i en demokrati går ut på att även vara en människa på nätet, med allt vad det innebär. Internet och dess medborgare rör sig på en global arena men är kopplade till en fysisk verklighet där olika lagrum existerar. Det är både en utmaning och en möjlighet att modernisera definitionen av det demokratiska samhället. Det kommer inte att gå fort. Men det kommer att gå.