Kritikern är död – länge leve bloggaren

I veckans nummer av Fokus får tv-bloggaren och redaktionschefen Kjell Häglund ägna över 10 000 tecken åt att beskriva varför den klassiska högkulturkritikern är på väg att dö ut. Och det har inget med utarmningen av högkultur att göra. Snarare tvärtom. Anledningen till massdöden är att expertisen skaffat sig egna röster och de finns dessutom i en mängd som aldrig motiverar annat än att gå direkt till den bästa kritikern inom varje område, oavsett om personen har sin stol på en redaktion eller sitter på ett café och bloggar från en turbo3g-dongel.

Min slutsats är att traditionella medier, och kritiker, aldrig kan
tävla om att veta mest. Men de kan tävla om att få ta med läsarna på en
resa som de inte får någon annanstans. Men just nu ägnar sig många
fortfarande åt att fylla t-banevagnar när de borde skjutsa oss i Rolls
Royce.

Kjell Häglund skriver i artikeln Bloggarna gör det bättre:

"Kritikern är död – inte för att högkulturkritiker fasas ut från media
av rationellt lågkulturella, kommersiella, skäl, utan för att
proffskritikern från 1900-talet i sig förvandlats till lågkultur. Inte
jämfört med enskilda skribenter i nya medier utan med mångfalden av nya
kritikerröster därute. Det går inte att hävda en lokal liten
underbetald redaktion av livstidsanställda kontorskritiker mot
webbvärldens hela spektrum av kulturskribenter som alltid är
tillgängliga och alltid kan fås precis så smak- eller specialinriktade
man önskar."

[…]

"Vad framtidens tidningshusbaserade kulturjournalistik behöver är inte
fasta kritiker utan kreativa redaktörer, som i stället för att fördela
bokrecensionerna på samma gamla trötta frilansarskvadron aktivt letar
ständigt nya, unika skribenter och vinklar. Kanske som en kulturupplaga
av Newsmill.se. Tidningen måste kunna överraska stort och vara
nytänkande varje morgon. Den konkurrerar inte med andra tidningar utan
med läsarnas kulturjournalistiska nätkonsumtion."