Min vän Erik Sellström jobbar med marknadsföring och studentrekrytering på Växjö universitet. För en tid sedan mailade han en länk till några kollegor som tips och inspiration. Det var en av mina artiklar om internet. Reaktionen var överlag positiv, men en av mottagarna svarade med några funderingar kring nätets utveckling och användningen av sociala medier. Jag blev ombedd att ge min syn på saken och utvecklar mina tankar nedan.
(Bild från webbkonferensen Hububb08)
FRÅGA
”Om jag inte hade familj, hus, vänner irl, analoga föreningsengagemang, innebandy på måndagskvällar etc. skulle jag nog också hinna fascineras betydligt mer av nätets möjligheter. Som det nu är, har jag inte ens tänkt tanken att ex-vis regga mig på Facebook. Vad som fascinerar mig mest, förutom hur folk hinner/orkar med allt, är väl hur de i mitt tycke aningslöst delar med sig av sitt privatliv på nätet. Vill vi verkligen att "alla" ska veta så mycket om oss? Varför protesterar vi då mot FRA-lagen?”
SVAR:
Det känns som mycket relevanta frågeställningar. Jag blir ofta trött på det överdrivna "missionerandet" kring sociala medier, som att det skulle vara lösningen på allt från världens fattigdom till företagens olönsamhet eller varför inte familjens sammanhållning. Så är såklart inte fallet. Men internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet hjälper oss att bredda vår kontaktyta. Det kan man tycka flera saker om.
Positivt:
Vi kan hålla igång fler parallella relationer och kan finnas tillgängliga för de vi bryr oss om på ett lättare sätt än tidigare. Vi kan också dela upplevelser med fler människor via de sociala medierna.
Negativt:
Att vi kan ha många kontakter samtidigt gör ju också att vi riskerar att ägna varje person lite mindre tid och uppmärksamhet. Det sociala livet blir mer fragmenterat.
När det gäller det uppkopplade livet jämfört med det vanliga, så finns det många missuppfattningar och myter kring det. Forskning visar till exempel att människor med tillgång till internet träffar fler människor i den vanliga världen och har ett rikare socialt liv offline än de som inte har tillgång till nätet. Det handlar alltså inte om den ensamma "nörden" på kammaren som i brist på verkligt umgäng hänger sig åt ett liv online.
När det gäller integritetsfrågorna så finns det en skiljelinje som är nödvändig att märka ut. Det är en sak vad jag själv väljer att dela med mig av från mitt privatliv och en annan sak vad som kontrolleras och "scannas" av aktörer utan mitt medgivande eller min kännedom.
Att dela med sig av privata saker för allmän beskådan tycker många är otäckt, men lika många, om inte fler, upptäcker att det också ger bekräftelse och trevliga känslor att kunna jämföra sina egna upplevelser med andra via nätet, och att få direkta kommentarer på sin egen blogg om saker man funderar på eller gör. Känslan av att vilja vara en del av ett större sammanhang tror jag är drivande för många som publicerar saker på internet. Känslan av att bli sedd/läst och känslan av att få ta del av andras liv och jämföra sig själv mot dessa, tror jag också är en bidragande orsak att till exempel bloggandet blivit populärt.
När det gäller FRA-debatten och kritiken mot signalspaningslagen så handlar den i första hand om den allomfattande övervakningen och registreringen. Och det blir en annan diskussion som handlar om myndighetsutövning, rädsla för missbruk av information och en syn på hur staten ska behandla sina medborgare. För mig är det ett annat spår än frågan om vad vi själva väljer att dela med oss av.
Jag prenumererar på och läser över 200 bloggar, jag publicerar information på ett 15-tal olika sociala tjänster på nätet (t.ex. Youtube, Flickr och Jaiku). Jag driver tre bloggar själv och jag använder chatt-tjänster av olika slag varje dag. Ändå är mitt sociala liv vid sidan av nätet rikare än någonsin. Jag träffar fler människor i verkligheten varje vecka än jag gjorde för bara några år sedan. Det är nästan så att jag frågar mig själv hur det kan hänga ihop, men för mig har internet gjort det möjligt.
Vi måste se internet som en förlängning av samhället, inte som en separat kanal. Ja, vi kommer att stöta på massa problem och oroligheter även på nätet. Och ja, vi kommer att uppleva de mest fantastiska saker. Precis som i vanliga samhället alltså. Internet är en del av verkligheten. Verkligheten är en del av internet. Eller nåt.
16 kommentarer
Jag undrar hur många timmar per vecka personen som skrev frågan tittar på TV.
Själv fattar jag inte hur folk har tid att titta så mycket på TV som de gör. Det finns ju så mycket annat intressant där ute!
Word!
Re Erik Starck: ”Personen” (som är jag) tittar på TV 15-30 min per kväll. Helt oplanerat, rent slötittande innan man går och lägger sig. I denna tid ingår även att kika igenom det alldeles lysande nyhetsmediet Text-TV.
Jag tror på gamla uses and gratification-skolan. Vi använder de medier som ger oss tillfredsställelse. En del kollar på Aktuellt (jag gör det aldrig), andra bloggar.
Och det gäller väl inte bara medier. En del spelar innebandy (jag gör det aldrig), andra lagar ambitiösa middagar.
Simple as that.
Hej Aron, vad kul att du hittade hit. Det vore jättespännande att höra dina kommentarer på min kommentar så att säga. Förstår du hur jag menar, eller har jag bara spätt på dina antaganden om oss sociala medier-freaks? 🙂
Hmm, lockades hit av rubriken… som du aldrig svarade på. Men intressant läsning ändå. Ska fundera vidare på de här frågorna. Nu skriker min dotter… hon gillar inte att jag håller på med sociala medier istället för henne.
Men innebandy och ungar är ju (ett mindre och ett större) intresse, eller hur.
Och jag verkligen älskar när jag finner kollegor eller vänner med samma intressen som jag via sociala nätverk.
Det vi ser äga rum just nu är att sociala nätverk går från att bli ett otal (FÖR många) webbsidor till en samverkande tjänst. En tjänst som ska fungera för att hjälpa mig hitta både gamla och nya vänner bakom internets alla akronymer och anonymitet.
Re Bisonfredrik: Jag har inga förutfattade meningar om sociala medier-freaks och skulle förmodligen själv vara ett sådant om jag varit yngre, saknat familj etc. Nu har jag andra prioriteringar.
En spinoff-tråd är hur alla bloggar översvämmar nätet. Som deltidsfrilans googlar jag ofta och allt fler träffar kommer från (irrelevanta) bloggar. Efterlyser därför en kryssruta för ”uteslut svar från bloggar” i Google. 🙂
Aron:
Att bloggar hamnar högt hos Google har ju och göra med så enkla saker som att de ofta är bra strukturerade, bra optimerade, uppdateras ofta och har många länkar som pekar på dem. Jag tycker att vanliga sajtägare skulle kunna jobba mycket mer med att göra logiska sajtstrukturer etc. Det handlar inte bara om hur Google bedömer sajten, utan det blir ju faktiskt lättare att navigera också.
Men visst, jag förstår vad du menar. Jag är ju också frilans men jag tycker ofta att jag hittar mina bästa tips och länkar till vidare information via bloggar. Men det kanske beror på vilket område man letar på. 🙂
Angående ”Social media freaks” så känner jag många småbarnsföräldrar som är ännu mer hängivna än vad jag är när det gäller att hålla sig uppdaterade och röra sig på nätets sociala arenor. Så jag antar att det har att göra med prioriteringar (som ALLT annat här i livet).
Intressant ämne!
Ser du ingen fara i att människor allt mer börjar bedriva sin sociala samvaro via nätet?
Jag fick en hint hit i en kommentar i min blogg – där jag här om dagen skrev just om faran i att den skriftliga kommunikationen människor emellan tenderar att ta tid från verkliga möten.
http://stumpan.wordpress.com/2008/09/11/skaffa-dig-ett-liv/
Jag är helt slut. Ligger med laptopen på magen i sängen och kan inte låta bli en snabb kommentar.
Edenström: Ungar kan väl knappast betecknas som ett ”intresse”? 🙂
– Jag tror också på ”uses and gratification” i stor utsträckning. En teori som ligger (ibland okomplicerat och obehagligt) nära mänsklig natur.
Mia – skapar inte social media i lika stor utsträckning (om inte större) möjligheter till verkliga möten. Varav många aldrig ägt rum utan nämnda media?
Min webbnärvaro är periodvis stark och styrs av förutsättningarna irl. Jobb, familj, vänner, hobbies, gräsmattan, firman och inte minst inspiration styr mig webbmässigt.
Go’ natt. 🙂
Tack för denna post, en ävldigt bra genomgång av frågan, och som vanligt bidrar även kommentarerna till att illustrera hur svårt många upplever med skiften som sociala medier. Jag ska sprida detta till alla som ifrågasätter värdet av sociala medier.
Men jag är lika trött på alla dom som tvärsäkert hävdar att sociala medier är det enda som är värt nåt och att bloggar kommer att döda gammelmedia etc.
Båda dessa typer har svårt att inse att människor är olika och att det inte behöver vara en nedvärdering av andras beteenden som gör att man själv beter sig på ett visst stätt. Och att förändring inte behöver vara av ondo.
Hej Fredrik,
jag förstår inte riktigt nyttan med att dela personliga upplevelser med många. Det lär finnas studier som säger att man istället ska fokusera sitt umgänge till 10-12 personer. Ytliga kontakter med många skapar bara stress och ingen verklig lycka. Det här tycker jag är ett problem med hela alla delar med alla.
Jag ser de sociala medierna mer som en sort vidareutbildning, ett sätt att få ny kunskap. Inte som ett sätt att vara kompis. Jag tycker styrkan ligger i att få information utan ett redaktionellt filter.
Jag tror du kan ha rätt i att det kan uppstå en ”relationsstress” av att känna kravet på att behöva uppdatera sig och hänga med i allt för många relationer och sammanhang.
Det där med information utan redaktionellt filter tycker jag också är en väldigt stor styrka med bloggvärlden som helhet, men det är inte det jag i första hand förknippar sociala medier med. Jag förknippar de mer med ”socialt” utbyte än kunskapsutbyte. Men det kanske är en onödig definitionsfråga.
Till syvende och sist handlar förstås all användning av den nya tekniken om hur den får oss att uppleva verkligheten. Mår vi bättre? – go ahead. Mår vi sämre? – Kanske saknas nåt annat.
Tack för din kommentar.
Re min ursprungliga fundering om folks aningslöshet:
– Personlig info bedragarnas vapen –
Information i sociala nätverk på nätet kan enkelt användas av bedragare för att få tillgång till en kunds bankkonton. Det visar rön från den amerikanske forskaren Herbert Thompson.
http://www.idg.se/2.1085/1.178577
ytqbefrsp nlie obak gcumov ymehdtbw dgrx tvghkf