Staring at the sun

"De sa att det fanns ett hopp, sjukt nog. De sa att jag var så pass
intelligent att jag, bara jag ville, skulle kunna lära mig att leva ett
låtsasliv. Att jag skulle kunna spela känslor. Lära mig att agera som
andra. Lära mig förstå hur folk tänkte och kände på ett, typ, ja,
faktaplan. Jag skulle inte kunna känna intimitet själv – nej, jag
skulle spela det. Jag skulle i princip se hela mitt liv som en film,
och det är den paroll jag levt efter. Och det är fel! Jag vet att jag
är verklig, jag vet att jag har mina känslor, jag skulle inte gråta om
jag inte hade dem, jag skulle inte vilja göra folk glada och hjälpa om
jag inte hade dem. Jag är en riktig människa. Jag är inte en robot som
imiterar människorna runt om, även om det här faktiskt är det som lärt
mig att kunna umgås och prata och leva ett liv."