"Ibland går det hela till överdrift, som när Fredrik Wass i sin rädsla för att uppfattas som ickejämställd eller ännu värre – kanske en mansgris, mer eller mindre avkönar sig själv för att inte göra fel."
Jättejobbigt att läsa och en dålig känsla sprider sig kroppen. Men Mymlan har förstås rätt.
9 kommentarer
Aj då. Det var ju inte min mening att sprida jobbiga känslor…
Jag skrev det där för att jag ändå tycker att du verkar ha koll på läget och vara väl medveten om dina ”överdrifter…”
Well. Det är ju inte hur det känns som spelar roll. Utan hur det uppfattas. Som singel i ofrivillig celibat så tar man sig både en och två funderare.
Jag har skrivit lite om det här i Mymlans kommentarsfält. Jag vill bara tillägga här att jag inte alls uppfattat det på samma sätt som hon. Hennes tolkning är kanske inte den enda, kanske inte ”den rätta”?
Jag läste din första artikel, har ej följt dess effekter (det brukar bli mest frustrerande). Men jag tycker inte att det finns nå’t lagom som är bäst. Jag analyserade inte texten och tolkade inga eventuella ”överdrifter” eller ”rädslor”. Däremot så skulle jag tala om (manligt) ansvar och mod. Det ska du definitivt ha kudos för!
@Maria, tack för supporten. Jag har tänkt till kring vad mymlan skrev och kommenterat hos henne.
@petko011, Tack. Jag tror (och vet) att Mymlan skrev om det överdrivna utifrån det hon läst här på Kajen, och inte utifrån inlägget på bisonblog. Hon har bra koll på mig och hur jag skriver sen tidigare. Kanske är det därför som jag tar åt mig lite mer jämfört med ”the average” kommentar.
Summa sumarum är jag glad att Mymlan skrev som hon gjorde eftersom hon tvingade mig att tänka till kring hur jag uppfattas. Och att hon antagligen har rätt i mycket.
Jag önskar någon kunde berätta för mig om den gyllene medelvägen. Hur man gör för att vara lagom mycket av allting. Inte för manlig. Inte för kvinnlig. Inte för mycket av något.
Försöka vara dig själv bara? Lättare sagt än gjort kanske, särskilt om man inte riktigt vet vem man är, förvirrad av alla budskap man får och alla krav på att vara si eller så…
Att vara sig själv måste vara det sämsta rådet man kan ge någon. Alla vet att framgång aldrig kommer från att vara sig själv. Framgång kommer när man låtsas vara någon annan.
Enig. Har skrivit massor om det. Till och med på ledarsidan i ST. Att det är vansinnigt att säga till ungar exempelvis att ”Var bara dig själv”. Alla vet att de som vågar det blir mobbade och så vidare…
Samtidigt som jag vill ha en värld där människor kan vara sig själva.
Och samtidigt som jag själv är väldigt dålig på att vara något annat än mig själv.
Jag brukar säga så här i stället: Var inte dig själv, försök bli den du vill vara.
Men då gäller det ju att denne någon man vill vara motvarar de förutsättningar man har…
Den gyllene medelvägen finns inte. Allt man kan försöka göra är att vara så bra man förmår, och försöka förstå hur ens handlingar och ord påverkar andra. Tar man ställning till om man trivs med den impact man avger så har man kommit långt. Det finns många som aldrig gör det utan bara tjänar sitt eget syfte. Min uppfattning om dig är att du ligger långt bortom det, du funderar på hur du kan bli bättre. Det är bra. Glöm perfektionen, den kommer ingen någonsin att uppnå.
Man kan i a f försöka vara den man vill vara. Sikta mot stjärnorna och så där. Jag håller också helt med om det där med om att vara sig själv, det leder inte alltid till något gott. Bara om man är en i grunden helt harmonisk människa funkar det. Har man fått en annan grund, en mindre stabil, så kommer varet från ens sår fram och skrämmer folk.