Social valuta är svår att beräkna

Caroline Jungsand, Prime-konsulten som utsågs till årets rookie på PR-branschens Spinngala i torsdags, gör en intressant kommentar när hon intervjuas av Dagens Media. Den handlar om hur man ska kunna mäta engagemang:

"Vi kan mäta hur folk klickar eller hur många som besöker en sajt, men
vi skulle behöva någon form av social valuta för att sätta ett värde på
engagemang."

Jag tror redan att det finns en social valuta. Det som är problemet är hur vi ska bestämma växelkursen på den. För den sociala valutan kan mätas med flera parametrar, till exempel kärlek, respekt, vänskap, status, bekräftelse och så vidare. Och att samla alla dessa parametrar i ett värde kräver en finurlig modell. Jag har inte sett en sådan ännu, men jag tror inte det är omöjligt. Läs gärna mitt inlägg Öppna tankar om social valuta från i våras.

Microsoft vill komma en bit på vägen i webbvärlden genom "engagement mapping". Något jag skrev om när jag intervjuade Fredrik Wallner, marknadschef på Microsoft Advertising i Sverige, tidigare i höst. Men fortfarande känns det som att det handlar om teorier och pilotprojekt snarare än skarpa tillämpningar.

"Det vi pratar mycket om nu är ”engagement mapping”. Vi försöker hitta
system för att sätta värde på all den interaktion konsumenten har med
ett varumärke innan själva klicket eller köpet", säger Fredrik Wallner.

Det är inte ofta, men ibland känner jag behovet av att citera mig själv. Här kommer de tre valutor som jag tror att man kan mäta webbframgång med, hämtat från det här inlägget.

Tre valutor
En framgångsrik webbtjänst eller en bit underhållning på nätet ”säljs” alltid med tre valutor
(om ett företag är avsändare):

1.    Det värde som varumärket laddas med av konsumenten – efter att ha tagit del av ”informationen”.
2.    Det sociala värdet som konsumenten upplever sig få gentemot sitt eget nätverk av kontakter.
3.    Värdet i kronor och ören som i förlängningen dyker upp i företagets kassa i form av fler sålda produkter eller tjänster.

2 kommentarer

Tycker också att det var intressant. Men lite känner jag så här. I så många år har såväl reklam- som PR-branschen, och de senaste åren även webbranschen jobbat med att hitta valutor för sitt arbete. Av det skälet att man själv önskar endast en valuta – stålar!
Och det tror jag är den enda valutan som finns. Sen måste köparen och säljaren själva värdera vad det är värt att förvärva och leverera för en given summa pengar. När vi letar efter andra valutor gör vi det för att vi är för dåliga på att övertyga om vad våra tjänster ger.
Eller så befinner vi oss för långt från pengarna. Om köparen kan tjäna pengar på att betala pengar så gör man gärna det. Det är det som gör tradedoubler eller Google som framgångsrika. De behöver inga andra valutor. Eller investmentbanker för den delen (fast det kan ju gå illa ändå).

Relaterade inlägg

[Paw Rikh-titt] Första generationens nätanvändare trappar ner – fragmentariska tankar om digital närvaro

Första generationens internetanvändare har sett ljuset, blivit uppslukade, bländats av dess möjligheter men också bränts av dess kraft under mer än tio år. Jag tror många har en mer nyanserad och mogen syn på nättillvaron än tidigare. Verkligheten rockar som aldrig förr. På krogen, hos vänner, på jobbet eller i träningslokalen framstår återigen som minst lika effektiva platser att träffa nya människor som en låtsastuff personbeskrivning i ett onlinecommunity. En relationströtthet har utkristalliserats av ständig tillgång till och exponering för hundratals uppkopplade individer. Offline-livet framstår som en oas av fokuserade samtal, identifierbara ansiktsuttryck och informationslugn. [Paw Rikh-titt] är tillbaka.

Skräddarsytt är framtiden

All utveckling pekar åt att vi i framtiden kommer kräva allt mer individualiserad, målgruppsanpassad och omsorgsfullt distribuerat nyhetsstoff och konsumentinformation (läs reklam); precis som i visionen om Googlezon. Mattias Durnik skriver efter första dagen på SIME (Scandinavian Interactive Media Event):
”Jag tror inte att jag på en dag hört så många talare nämna – direkt eller indirekt – att makten på Internet har och håller på att flyttas från företaget till konsumenten. Permission Marketing och Word of Mouth kom upp med jämna mellanrum.”
Viggo Cavling tycker inte att morgontidningarna utnyttjar sin ställning som trovärdigt medium tillräckligt och pekar också på win-win-situationen som den skräddarsydda kommunikationen i bästa fall kan uppnå:
”De stora drakarna skulle kunna sälja försäkringar, resor, och ja, till och med vissa banktjänster till sina läsare på ett sätt som Expressen och Aftonbladet aldrig skulle kunna. Prenumerationsavgiften skulle kunna motiveras med ett pärlband av rabatter och förmåner. Dessa borde presenteras i tidningen, på nätet och i mobilen. Jag är övertygad om att dagens konsumenter vill ha alltmer riktad information. Planerar man att köpa en bil, båt eller resa till Brasilien vill man ha som många erbjudanden som möjligt om detta. Marknadschefens våta dröm delas av konsumenten. Alla vinner på skräddarsydda erbjudande.”