Mitt inlägg Tröttsamt med manliga försvarstal (som relaterade till det här inlägget av Nour El-Refai) är det mest kommenterade någonsin på bisonblog. Jag gillar generellt läsarrespons men ibland kan jag känna att jag hellre skulle vilja leva kvar med min naiva världsbild än att behöva läsa vad en del tycker kring frågor som har med män, kvinnor, jämställdhet och feminism att göra. Alla som berört dessa frågor i bloggar, artiklar eller krönikor vet precis vad jag talar om. En flod av ilska, aggression, frustration och kränkthet väller in i kommentarsfälten, nästan uteslutande från män. För mig är det bara ytterligare ett bevis på att kritiken träffar rätt. För vem blir inte lite förbannad när någon kommer och vill ta något (makt) man äger.
Jämställdhet är ett knepigt ämne tycker jag. Och det har ju alltid varit det. Men inte desto mindre intressant är det att diskutera och reflektera kring. I somras tog jag tillfället i akt och intervjuade mina föräldrar om hur jämställdheten tog sig uttryck på 1970-talet och hur det kom sig att mina föräldrar fick överklaga sig fram till rätten för min pappa att vara föräldraledig. Hur funkar jämställdhet i praktiken och hur håller man ihop ett äktenskap i över fyrtio år? Vet inte om jag fick alla svar, men samtalen var intressanta oavsett. Om du vill läsa vad de berättade kan du besöka min andra blogg och inlägget En mamma och en pappa. 20 000 tecken om konsten att vara ihop.
"Per var den första
i Järfälla att vara föräldraledig och vi fick överklaga oss fram till
det. Katarina föddes i november, och från januari året efter fick
papporna rätt att ta del av föräldraledigheten. Per var föräldraledig
och hamnade till och med i tidningen. Han var hemma även när du
föddes. Då var det vanligare. Sen var det lite extra kul eftersom han
var chef för barnomsorgen i kommunen."
Läs resten av En mamma och en pappa.
3 kommentarer
Jämställdhet är knepigt och ska vi komma någonstans framåt så måste kvinnor se till att fostra sina söner till jämlika män. Uppväxande killar behöver också jämlika män som förebilder. Det är väl du ett levande exempel på med dina förälrar som pionjärer på föräldraledighetsfronten.
Det finns ett absolut och odiskutabelt faktum i den svenska jämställdhetsdebatten. Närhelst någon börjar en beskrivning med orden ”FÖR MIG…” kan man vara säker på att fortsättningen blir en lögn. Så även i detta fallet
”För mig är det bara ytterligare ett bevis på att kritiken träffar rätt”
Säkert, vilket per definition bevisar kritiken är grundlös. Om saker är så för dig visar det att de inte alls är så i verkligheten. Men för dig är det såklart inte så noga med att det du säger är sant. Desto viktigare skriva politiskt korrekt snömos och försöka dölja faktabrist genom att anklaga personer som har bättre koll än du att vara arga.
För det förstår ju ”alla” att om en person är arg så kan inte vad den personen skriver vara intelligent. Bison kan säkert bevisa att ilska har effekt på begåvning? Eller så säger han bara ”för mig är det så” bra så?
Så var man anklagad för att vara rättshaverist av Bison då, kul med folk som döljer sin oförmåga att debattera sakfrågor med uppenbart grundlösa anklagelser. Det roligaste är kanske att Bison själv blir rättshaverist då manshat inte är lagstiftat i svensk författning ännu så nån som helst saklig grund för vad han skriver finns inte i rätten, inte ens när man är man.
Rekommenderad läsning: Legalizing Misandry, Katherine Young, Paul Nathanson.