Filmen Allt flyter får dåliga recensioner. Jag kan inte uttala mig om filmen eftersom jag inte sett den. Istället tänkte jag nämna Måns Herngren som regisserat filmen. Jag vet inte vad det är, men när jag läser eller ser en intervju med honom nuförtiden så går mina associationer till kyla. Jag ser en vältränad, välgroomad och näringsriktig pilleratlet som snarare ser ut att trivas bättre hos finanskollegorna på valfri hedge fund-förvaltande bank än i nån slags svårdefinierad filmbransch. Av mina associationer drar jag flera slutsatser:
1. Måns Herngren provocerar mig för att han verkar ytligt lycklig och smart.
2. Jag har fördomen att ytligt lyckliga människor är djupt olyckliga.
3. Jag har fördomar om att kreativa människor också borde vara känslomässigt tillgängliga.
4. Han har det där undernärda fitness-utseendet. Sånt är alltid provokativt.
Tillägg efter förnumstig kommentar från Katti: Det här inlägget handlar alltså om att jag försöker förstå varför jag blir provocerad av Måns Herngren ochhur mina fördomar fungerar. Så alla Måns Herngren-älskare därute kan vara lugna. Allt handlar som vanligt om mig själv.
5 kommentarer
Min kära mor sa en gång till mig att den person vi inte tål ofta har just de sidor som vi själva aldrig vill erkänna som våra.
@hemliga Katti:
Du har rätt. Och faktum är att jag resonerade ur det perspektivet när jag tänkte på Måns. Och det kan nog stämma delvis, utom punkt nummer fyra. Där skiljer vi oss bevisligen åt. 🙂
Men Fredrik, jag trodde vi hade rett ut det här med finansfolk 🙂
@Nathalie: Du är ju ingen riktig finanstjej, du tror bara det själv. 🙂
Äh du har ju helt rätt om Måns. Speciellt rolig är han inte heller. Utan Hannes Holm faktiskt riktigt trist. Jag har sett filmen. Skrattade inte EN enda gång.
Hur 1982 är det inte att tycka att män i baddräkt är festligt???