Ett år på kajen

Då var det dags för ytterligare en årssammanfattning. Det som slår mig när jag ser tillbaka är hur mycket jag gnäller hela tiden. Jag gnäller mest på mig själv och min egen ofullkomlighet. Samtidigt ömkar jag om sakernas tillstånd like there's no tomorrow. Ett under att du står ut.

Under 2009 lovar jag att försöka vara lite mer konstruktiv om det går. Jag ska i alla fall göra mitt bästa. Vi ses.

Årskrönikan för min andra blogg Bisonblog hittar du här.

JANUARI

Jag gick ut drastiskt och bjöd på sju sanningar om mig själv, sex dåliga och en bra. Du kunde bland annat läsa att jag är en bekräftelsejunkie, familjemarodör, nojmonster och tvåsamhetsskeptiker. Allt med tillhörande förklaring.

Nyårsfirandet i Amsterdam var fantastiskt.

Sen blev det bröllopsdanser enligt devisen "couples that dance together stays together". 

Januari var tydligen dramatiskt, för i ett av mina inlägg skriver jag "Vintern har fortfarande inte tagit greppet om oss. Som de naiva
säsongsarbetare vi är, hoppas vi att den aldrig ska komma i år. Att vi
går rakt in i maj som en stridsvagn, med box-vin i bränsletanken. Det blir inte så. Jag möter betongen med huden, isen med tänderna och snön på mina bara knän."

Jag hajpar Låt den rätte komma in 10 månader innan premiären.

Som vanligt berättar jag om karriärångest samt listar attraktiva och oattraktiva egenskaper. 

Något som jag började fundera på och som är aktuellt fortfarande är det faktum att mitt bloggande snarare hindrar än hjälper mig i mina relationer. Ur inlägget: "Första gången vi ses har jag antagligen redan kollat upp dig på de
vanliga ställena och ramat in din personlighet. Nu återstår för dig att
motbevisa mina förutfattade meningar om vem du är. Jag talar om vänner,
kollegor, intervjuoffer, kompisars kompisar och hey – varför inte en
dejt – as if."

Som vanligt fortsätter jag älta mitt dåliga självförtroende och hävdar med bestämdhet att jag är värdelös på det jag gör.

FEBRUARI

Prankmonkey tipsar om test som visar exakt vem jag är: "Fyror är självmedvetna, känsliga och reserverade. De är känslomässigt
ärliga, kreativa och personliga, men kan också vara lynniga och
självmedvetna. De håller distans till andra på grund av att de känner
sig sårbara och ofullständiga, och de kan också vara föraktfulla och
uppleva att de ”står över” att leva på ett vanligt sätt. Typiska
problem för Fyror har att göra med melankoli, självupptagenhet och
självömkan. Som bäst är Fyror inspirerade och synnerligen kreativa. De
har förmågan att förnya sig själva och omvandla sina upplevelser."

Det är ett himla gnäll. Och den här gången handlar det om skillnaden mellan att vara expert och att berätta det experterna säger.

Chemical Kaji orerar över livets kemi: "Hela livet är bara kemi. Och ändå stretar vi på som att vi har något
val. Som att det någonstans har en betydelse på ett högre plan. En
övergripande mening. Till oss kan jag bara säga – det är kemiskt."

Jag gråter nästan bara jag ser Michael Segerström i Darling. Så bra är han.

Finlands sak är kajens. Jag åker till Helsingfors, pratar om Facebook och får bra respons.

MARS

En av mina viktigaste insikter landar i den mekaniska empatin. Den som jag över på varje dag. Genom att låtsas kan det hända på riktigt. Kolla får du se.

Jag slutar att vara en good guy men tycker att det är ett slöseri med mig.

Lägger ut ett klipp på mig själv där jag lirar percussion (den gången congas, timbales, shaker, splash och triangel). Sad Samba.

APRIL

Jag skriver om att bli vuxen. Att bli vuxen är att dö en smula. Sen förklarar jag varför jag gillar zombiefilmer så mycket…

MAJ

Jag åker till San Francisco och återvänder med fina bilder och dyra planer. I San Francisco ser jag även Anna Ternheim, Lykke Li och El Perro Del Mar spela live.

Det finns en förklaring till varför folk älsker att säga att New York är deras favoritstad. Läs det här inlägget så förstår du.

Jag fortsätter basha mig själv. Och igen.

JUNI

Men ibland finns det ljus i tunneln. I juni skriver jag: "Mycket bra saker händer nu. Jag träffar bra människor. Omger mig med
positivt driv. Trots att det nästan är semestertider är mina möten
intensiva och på riktigt. Klara som en kall höstdag. Heta som
högsommarvärme. Jag är imponerad. Precis som det ska vara."

Jag träffar mina blivande roomies i Blustret på en långlunch och Karin konstaterar att jag är roligare i verkligheten än på bloggen. 

Markus Krunegård och jag delar våra barndomsminnen från Norrköping och det hårda bandet Empty Guns. 

JULI

Det här med att bara sova, äta och träna verkar vara ett bra sätt att hålla tankarna på plats. Det är i alla fall vad jag inbillar mig när jag tänker tillbaka.

Jag börjar hänga med världens bästa Joakim. Ett smart drag för alla inblandande och en helt underbar synk.

Några dagar på landet innehöll traditionellt kroppsarbete men även intervjuer om jämställdhet med mina föräldrar.

Jag outar ätstörningarna och skriver en krönika i tidningen Insikt (Anorexi- bulimikontakts medlemstidning).

Gästbloggar hos Eric Rosén på Det ljuva livet. Får lite bashing i kommentarerna hos honom. Nyttigt.

AUGUSTI

Ibland vill jag bara ha en kram. Och det bloggar jag om.

Zandén och Gyllenhammar skapar chockvågor genom bloggosfären. Jag var en av de första att reflektera kring deras inlägg om att sakna den "riktige mannen" som kan slå sin kvinna lite sådär kärleksfullt…

Vi flyttar in på riktigt i Blustret på birkagatan. Jag skriver: "Dela lokal med de grymmaste och bästaste och de roligaste. Varje dag. Det är som i sagorna. Men utan slut."

Henrik Klefbäck, sångare i tidigare nämnda bandet Emtpy Guns dyker upp i en kommentar till det här inlägget. Helt fantastiskt.

Jag ser en kille som nästan hoppar från Västerbron.

Mitt sommarprogram lanseras och jag får oväntat stor respons. Över fyrtio personer hör av sig till mig via mail och vill ha länken till programmet. Det finns fortfarande kvar om du är intresserad. De som lyssnat är överlag positivt överraskade.

SEPTEMBER

Jag lyssnar oavbrutet på Tegan and Sara och bloggar om det.

Kent släpper en box och jag skriver: "Kent kommer vara som ABBA om 25 år. Och Natalie Portman kommer spela
huvudrollen i den filmatiserade musikalen baserat på deras låtar. Lika
bra att stasha upp med lite samlarmaterial."

Min granne är webbchef på Resumé och utnämner kajen där jag bor till ett mediegetto. 

Jag får äntligen segla världens snabbaste segelbåt. Naturligtvis livefilmar jag från färden.

Digitala medier-studenter från universitetet Furtwangen jobbar hårt på läppsynken.

Ett inlägg om att gråta av fel orsaker. Jag grät och grät.

OKTOBER

Så här ser ett dygn i en frilansares liv ut.

Jag upptäcker If I were a boy med Beyoncé och har sedan dess lyssnat hur mycket som helst på hennes ny dubbelalbum.

En vän frågar varför jag ligger så lite och jag skriver om orsakerna till mitt ofrvilliga celibat (väl medveten om att det inlägget antagligen försämrar chanserna till att förändra situationen markant).

NOVEMBER

Äntligen tar jag mig tid att skriva ut intervjun om jämställdhet med mina föräldrar. Den blir ganska lång.

Återigen avvisar jag alla kontaktförsök. Idiotiskt.

Mymlan kanske står för det mest sanna under året. "Ibland går det hela till överdrift, som när Fredrik Wass i sin rädsla
för att uppfattas som ickejämställd eller ännu värre – kanske en
mansgris, mer eller mindre avkönar sig själv för att inte göra fel."

Julia Skott skriver bra om celldelning. No cell is an island.

Jag börjar få bättre styrning på tillvaron och beskriver fenomenet i ett dagboksliknande inlägg.

Kajen blir bok på författarsajten Kapitel1.

DECEMBER

Björn Gustavsson konstaterar att Ett svärd aldrig kan ha en level.

Murarna mellan mig och dig är fortfarande kvar.

Jag outar mina bloggbyxor.

Funderar mycket kring behovet av att vara ensam, och samtidigt sorgen i att vara det.

Jag gör värsta coola julkortet med bilder från året som gått:

Åker iväg till skärgården för nyårsfirande.