Det som händer när man snart ska åka långt långt bort och stanna borta en bra stund är att man pressar sina relationer. Vänta ska jag förklara. Tillvaron blir ändlig. Möten blir viktiga. Jag säger saker jag inte vågar till människor som förtjänar att få höra det. Jag tar ut mina svängar. Jag lever mig själv. Ty världen som jag känner den håller på att ta slut och då blir kontakterna kristallklara.
Jag vet inte vad det här kommer att göra med mig, men än så länge känns det bra. Men det är dock bara början. Vänta ska du få se. Kajen är första parkett.
5 kommentarer
Ja, det kändes annorlunda igår. På ett bra sätt.
ÅkaLångtBort är tydligen afrodisiaka på hög nivå. När folk får veta att man ska iväg ganska länge så får man ligga sketamycket – ett vittne sa ”det blev mer och mer ju färre dagar det var kvar”.
@Julia:
+1 som vi säger på webbspråk. 🙂
Det är det bästa med att bryta upp med jämna mellanrum. Man inser liksom vad man har.
Du har helt rätt!! Jag gjorde ju den ultimata ”tiden tar snart slut, jag får panik-grejen” och fick en pojkvän på halsen en vecka innan flytten till storstan 🙂
Man borde komma ihåg oftare att tiden är ändlig.