Futuristen – underbar och älskad av alla

Så fort det ska trendspanas är de där. De har sin plats vid styrelsemötet, på kick-offen eller i de lite mjukare delarna av affärspressen. De anordnar workshops, seminarier och föreläsningar. Ofta har de skrivit en bok eller två för att befästa sin ställning. Vilka talar jag om? Futuristerna såklart! Och då menar jag i det engelska ordets betydelse – framtidsexpert.

Yrkestiteln futurist är inte direkt skyddad och de som kallar sig det brukar ha skiftande bakgrund. Själv har jag till exempel intervjuat Ian Pearson som har en bakgrund som ingenjör på British Telecom. Svenske handelsprofessorn Micael Dahlén är också en futurist, även om han inte kallar sig det själv. En annan futurist finns på The Institute for the Future. Han heter Alex Pang och jag har ägnat hela dagen idag åt trendspaningar i hans sällskap. Vi gjorde flera workshops i syfte att utkristallisera gruppens samlade bild av framtiden för journalistiken och medialandskapet. Den viktigaste diskussionen kom mot slutet av dagen då Alex Pang förklarade problemet och också möjligheterna med att kalla sig för futurist.

En futurist vars framtidsspaningar slår fel kan alltid skylla på extrema omständigheter, händelser som varit omöjliga att förutspå eller andra parametrar som gjorde framsynen grumlig. En futurist är helt enkelt expert på bortförklaringar enligt Alex Pang. Och om spaningarna faktiskt stämmer så är ju allt frid och fröjd och futuristen kan i princip ta åt sig äran och hela kungariket.

I verkligheten så kan ju ingen förutspå framtiden mer än några månader. Det går förstås att skissa på mer eller mindre troliga scenarier, ta fram procentsatser och riskkalkyler. Men när det som egentligen inte ens på pappret skulle kunna hända faktiskt händer, ja då spelar det ju mindre roll att risken bara uppmätts till fem procent i den där analysen som ledningsgruppen beställde för fem år sedan.

Men faktum är att futuristen har en viss makt. Makten att putta på pråmen. För framtiden är på väg åt exakt det håll vi vill att den ska gå. Genom att sprida en gemensam bild av hur framtiden ser ut så kommer vi också omedvetet att sträva efter att den bilden besannas. Och har tillräckligt många en gemensam målbild så kan även de riktigt stora utvecklingspråmarna byta kurs. Här spelar givetvis många aktörer en roll där traditionell och social media har den största opinionsbildande kraften.

Tänk efter nu, vem var det som berättade följande "sanningar" för dig första gången du hörde dem (oavsett när det var)? Och hur vet du att de "stämmer"? Vem avgör det? Och vilka krafter verkar för att det ska bli så?

• Indien är på väg att ta över som IT-nation
• Framtiden för internet kommer i stor utsträckning att handla om mobilen
• Vi kommer att lagra all information i molnet och det blir vårt förlängda medvetande
• I Bangladesh har man hoppat över ett steg i den tekniska utvecklingen och använder mobilen för att göra transaktioner och använda internet.
• Positioneringsstjänster (via GPS och triangulering) kommer att revolutionera vårt sätt att använda nätet
• Det går inte att ta betalt för innehåll på nätet
• Papperstidningen kommer att dö ut
• Litteraturbranschen står inför samma utveckling som musikbranschen gått igenom
• De flesta bloggar har inga eller få läsare
• Lokala dagstidningar har större chans till lönsamhet på nätet jämfört med nationella.