På västfronten en del nytt

Idag var den första dåliga dagen i San Francisco för mig. Vet inte vad som hände. Jag vaknade på fel sida, kände mig irriterad och grumpy redan på morgonen (mer än vanligt, för dig som vet att jag alltid är grumpy på morgonen). Och jag är ju värdelös på att dölja det så det gick rätt kort tid innan folk började undra. Två minuter efter att jag klivit av tåget i Palo Alto kom första frågan. Men jag sa som det var. Sedan skrev jag att jag hade en dålig dag i min statusrad på Facebook, varpå ännu fler i gruppen började fråga. Det är så fint på något sätt. Och jag var ärlig. Och jag sa som det var, fast ändå inte på riktigt som det var. För sånt säger man inte. Man säger inte vad det var. Man säger hur man mår.

Det som dock väger upp grumpigheten är fina mail i mailboxen varje dag. Det kan man inte räkna med när man är sån som jag, så man får ju försöka ta till sig det och låta irriationen rinna av. Men känner du mig så vet du att jag inte bara struntar i irriationsmoment. Jag driver dem till konflikt istället. Räkna med öppet krig inom några veckor. Räkna med mig.