Jag känner mig lite låst mellan två världar. Hemmavid händer det grejer. Vänner som har problem. Vänner som inte har problem, snarare tvärtom. Samtidigt är varje dag här lika lång som en månad hemma. Nya människor hela tiden. Nya platser, miljöer, kunskap, mat, relationer. Det suger energi här. Och det suger energi där hemma. Och jag är fast mellan världarna. Inte optimalt. Men livet är ju sällan det.
Önskar att jag fick fokusera på en sak i taget bara. Gärna under samma tid, men en sak i taget.
Men jag har det bra. Så bra att det inte känns verkligt.