Om jag addar två personer till på Facebook så har jag 500 "vänner". Well isn't that special? Förmodligen inte. Ebba von Sydow beskriver ett välbekant fenomen för den uppkopplade mediemänniskan och jag ser det omkring mig varje dag.
något stort kompisgäng utgör de totalt sett inte. Ett sådant där gäng
som folk tydligen har, tja alla utom jag då. Ett sådant där gäng som
jämt firar midsommar och nyår ihop, som åker och grillar i skärgården,
drar i väg till fjällen eller bokar ett långbord på en restaurang. Som
man fyller lägenheten med när man fyllt år."
I don't do gäng (som Johanna skulle uttryckt det). Det har jag aldrig gjort. En del berättar om kompisgängen från gymnasieskolan som de fortfarande hänger med regelbundet. Eller organiskt sammanfogade gäng som består av olika par och några kompisar som dekoration. I don't do them. Kanske med undantag av Visotov.
I do gråta ikapp till bilstereon en sommarkväll
I do videochatt med grus i ögonen en morgon på Telegraph Hill.
I do kajer
I do branta backar och ta-bilder-åt-ensam-turist-framför-spårvagnen
I do people. But people does not do it for me.
Precis som Ebba är jag ganska nöjd med det. Men det tog 30 år att komma fram till den slutsatsen. Innan dess var jakten efter sammanhanget, gänget och gemenskapen ständigt aktiv men alltid utan byte.
Nu har jag massor med fina vänner. Nära vänner. Men inget gäng. Kanske några små kluster.
4 kommentarer
Skönt att höra, känner mig inte så ensam längre! 🙂
Ledsen att göra dig besviken, men jag har kollat o vi är ett gäng…
// Visotov
Så länge du har någon att ringa när du är ängslig, ledsen eller rädd ser jag ingen större fara i att du inte har ett gäng.
Själv har jag 85 vänner på FB. Dessa bildar små kluster. Typ gäng. Jag har identifierat dem till 4.
Barndomsvännerna
Släktingarna
Bloggvännerna
”familjen”
I do gäng helt enkelt. Och du är en del av ett gäng.
Kluster är bra grejer! Men ett litet gäng är du med i, precis som Bling säger. Vår Blogmafia!