Så var det sagt.
Jag tror jag har fattat grejen en smula. Att vara här är som att delta i världens dyraste KBT-behandling. Du vet "gör om gör rätt"-prylen. Det där med…
Åtta personer på min balkong på en öde men solig och fin kaj. Vid skrivbordet på Greentech Media. På en gård utanför Ljungby med hundra smålänningar. Jag har…
Malin påminde mig om boken Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman i ett mail och jag minns det här inlägget jag skrev efter att…
3 kommentarer
Jag vill ju lite säga ”jag är faktiskt en bra journalist” men det hindrar ju inte att tyvärr har du ju helt rätt.
Va? Nämen nej. Jag ser inget som helst sånt samband. Jag vet så många skitstövlar som också är dåliga journalister. Och mina mentorer inom yrket är inte bara bra journalister utan också de bästa av bästa människor. Och då menar jag mer som regel än som undantag. (Sen är det klart att det finns en hel del undantag också…)
Okej. En superseriös journalist kan inte vara en ”gillad av alla och allmänt trevlig” typ. Det funkar liksom inte i yrkesrollen. Det var ungefär så jag menade.
Kanske är det mentorer och förebilder jag saknar. Saom, vill du vara min mentor? 😉