Det kändes bara så deppigt i början av veckan. Första dagarna på praktiken liksom. Det kändes helt okej på jobbet. Trevligt folk och konkreta direkta uppdrag som publicerades omedelbums (här, här och där), dock efter lite texttvätt förstås. Men ändå. Det gick fint. Trots det fanns en känsla av uppgivenhet. Kanske mer privat än jobbmässigt.
Antar att det handlade om att jag börjar landa lite efter den första tiden här i SF och att jag nu gått över i vardagslivet. Precis som hemma är det ju inte happy dandy varje dag liksom. Så jag borde väl förstått att det inte skulle vara annorlunda här heller. Och sen det där med känslorna förstås. De asen.
Men idag är det fredag. Första veckan är avklarad och det känns helt okej, så som det ofta gör på fredagar. Jag har supernoja inför ett jätteknäck jag fått på mitt bord. Ska skriva om "carbon capture". Men jag tänker skjuta upp nojan lite till innan jag blir helt förlorad i den. Så först fredag och helg, sen supernoja. Det är så jag gör det. Hur gör du?
1 kommentar
Appropå jobb.
Tänk forest sinks och CO2 emissions och USA:s inställning till det hela.
Men det vet du redan, antar jag.
Appropå vardag.
Det suger att man aldrig kommer undan den.