Och kommer du ihåg när vi åkte taxi allihopa? Taxiresor är tidsresor. En plats i en annan dimension. Utanför svart regn och neon. Inuti bultar känslorna genom det berusade blodomloppet och du ser allt tydligt. Det finns inget starkare än en taxiresa mellan två fester en mörk natt. Du blir odödlig då. Du upphör att finnas till som fysisk varelse. När du känner efter inser du att du aldrig suttit i en skönare bilstol. Det kan vara så att just den här bilresan är den bästa resa vi någonsin gjort. Den ska aldrig ta slut. Ta ett varv till i rondellen herr chaufför.
Det är känslan av att inte vara på väg bort, men inte heller på väg hem. Vi är på väg och vi befinner oss i ingenmanslandet. Här är vi skyddade. Bedövade. Klarsynta. Sprakande. Vakna.
3 kommentarer
Precis så är det! Precis så. Om jag blundar och tänker, s kan jag få fram den där känslan. Gör det aldrig nu för tiden…Undrar varför?
Bravo! Precis så är det.
Själv sitter jag. Still.
Borde vara mer på väg.
Men om jag åker blir det just i rondell, runt, runt och jag vill rakt fram. Långt bort.