Oj vad nära jag var att gå in i mitt bloggverktyg och ändra inställningarna för hela bloggen till "unpublished". Jag blir så ofantligt trött på mig själv. Jag brukar aldrig lägga ner bloggar. Antingen lever de vidare eller så får de självdö. Det här är första gången jag varit nära att stänga av en blogg. Men jag skulle aldrig radera inläggen. Bara stänga av åtkomsten så att säga. Jag är ju inte helt pantad trots allt.
Jag pratar ständigt med Johanna om problemet med att hela tiden bli bedömd och analyserad utifrån vad som skrivs på den egna bloggen, och bara just där. Det är ju mitt eget fel förstås, men det faktum att 99,9 procent av mina tankar och mitt liv inte finns beskrivet här är svårt att förmedla. Jag skulle ju vara en ännu värre människa att ha i sin närhet om det bara var det som syns här på Kajen som fick komma fram även i det verkliga livet. Oj oj.
5 kommentarer
Om du ska ta bort nånting, ta då hellre bort mina kommentarer. Det blev verkligen superfel. Hade jag haft nån aning om att du skulle uppleva det så här hade jag hållit min stora trut.
Inte försvinna!
@Lisa: Fel och fel. Du har ju rätt till din åsikt. Jag kanske reagerade överdrivet, för du kunde ju inte veta att jag jobbat betydligt mer efter ditt recept i år än tidigare. Och att jag inte bara suttit på kammaren och grubblat liksom, utan faktiskt ”kastat mig ut”, men ändå inte känner att det är rätt väg att gå. Och att säga ”ryck upp dig” till en som som mig får precis motsatt effekt. Jag får bara ännu en anledning att vältra mig i reflektionerna.
Men som sagt. Det kunde ju inte du veta. För du har ju t-shirten och halva kungariket. Lite förvånad är jag nog ändå att du inte minns hur det kändes innan.
allt är fiktion allt är fakta. allt är dekonstruktion allt är konstruktion.
Precis som det du skriver är spetsen av hur du känner/tycker/mår i ett välformulerat paket är svaren ögonblicksreaktioner på det. allt dras till det yttersta. men är som du säger långt ifrån allt.
du skriver modigt, utelämnande och intressant. mycket mer intressant än bisonblog för mig som är mer intresserad av fredrik än socialmediagurun.
ok här kommer en konstig liknelse. Men jag ser inläggen på kajen lite som konstverk i fredriks galleri. bits and pieces av känslor åsikter och intryck. ytskrap av något väldigt komplext.
personligen vill jag se att kajen stannar i hamn. särskilt nu när du är så långt borta ser jag den som någonslags barometer av hur du har det.
eller så kunde jag bara instämt i det som du säger. kajen är 0,1% av dig. men jag ska ju alltid pladdra.. haha
KRAMKRAMKRAM snart på riktigt
Om du skulle lägga ner bloggen,
så får du lova att skriva en bok istället!
Världen behöver Kaj-text!