Man ska sluta när man är på topp. Och ungefär så känns min tid i USA. Ju längre jag varit här, desto bättre har jag mått. Jag kommer på mig själv med att vrida och vända på orden på ett annat sätt jämfört med tidigare. Ett bättre sätt. Jag träffar fler och nya människor och vardagslivet är lagom omväxlande. I veckan var jag med och arrangerade The Sixth Conference on Innovation Journalism. Det gick bra. Och nästa vecka börjar nedräkningen till hemfärd. Då kommer Johanna och Daniel på besök. Jag jobbar tre veckor till på Greentech Media, följt av en vecka i New York och tre veckor ledigt i San Francisco. Fler besök och fler upplevelser ska klaras av innan hemfärd, men ändå. Det känns att det börjar närma sig. Trots nästan två månader kvar.
Tanken på att kliva in i lägenheten på Kajen för första gången på nästan ett halvår känns lite surrealistisk. Men det är ju inte direkt första gången någon drar utomlands ett tag. Jag är inte unik. Men jag är ny för mig själv. Och kanske, kanske, kommer du att märka en skillnad, tillbaka i verkligheten.
Jag och slovenska Injo-kompisen Sabina på Stanford campus.