Sista dagen, en dagbok

8.15 Andie och jag lämnar lägenheten uppe på Telegraph Hill. Hon är på väg till tredje dagen av Apple-konferensen, och jag är på väg till jobbet. Vi skiljs åt vid Montgomery/Sacramento där mitt jobb ligger.

8.30 Jag kommer tilll jobbet halvsent. Den enda som är på plats är chefredaktören. Vi pratar lite företagsstrategier för små media-startups. Sedan skickar han över en pressrelease och ber mig skriva en kort nyhet på den. Senare dyker en ny release upp. Nu är uppgiften att baka ihop de två nyheterna till en – ”Auto Wednesday” är arbetsnamnet. Nu börjar jag.

9.28. Säljtjejen anländer. Hon berättar att hon inte känner sig riktigt bra idag. Tydligen spydde hon imorse, men hon känner sig inte ”flue sick”. Jag tänker gravid men säger inget

9.50. En av företagets två grundare kommer till kontoret. Han är på besök från New York för att vara med på en konferens. Tydligen har han skadat foten, han har ett stort ”stöd-fodral” runt foten och berättar han slutade använda kryckor förra veckan. Usch, jag hatar fotledsskador och tänker på mina egna sneda landningar på volleyboll-planen. Skador som jag dras med varje dag i princip. Men till slut tänker man inte på det. Man vänjer sig vid att det är stelt och gör ont varje morgon.

10.30. Jag har nått the tipping point på artikeln. Alla som skriver artiklar vet vad jag menar. Det är den punkt när du börjat skriva, kommit en bit in, och vet hur du ska strukturera resten av texten. Artikeln är alltså klar i huvudet och ska bara skrivas ut. Den jobbigaste biten är bakom mig.

11.30. Efter att ha segat lite (facebookat, läst bloggar, det vanliga…) så är artikeln färdigskriven. Mailar den till chefred som ibland lägger till lite grejer. Sedan brukar jag lägga upp texten i vårt publiceringssystem. Slutligen brukar jag även be vår copy editor Frank i New York att kolla på texten innan publicering.

11.50. Chefred har kollat texten och mailat den vidare till Frank. Han tänker gå och handla lunch och jag följer med. Jag är sugen på burritos, och burritos blir det. Går iväg till ett ställe som ligger bakom Transamerica-skrapan. Tar med maten tillbaka och äter vid skrivbordet, som vanligt. Jag tror vi ätit på stan kanske 5-6 gånger sedan jag kom hit i början av mars. I USA jobbar man mycket, tar inga pauser och äter vid skrivbordet tydligen. Svenska arbetsplatser är dessutom mycket mer sociala. Folk pratar med varandra liksom. Här sker det mer sporadiskt. Jag har fått samma bild från alla mina vänner som jobbar på olika ställen i stan.

12.48. ”Tack gode gud att vi slipper lyssna på vad än republikanerna säger nuförtiden. Vi kan behandla dem som de knäppskallar de är”. En kollega kommenterar det blogginlägg han snart ska skriva om ett politiskt förslag. Vet inte riktigt vad det handlar om. Eftersom chefredaktören sitter i ett annat rum så hojtas det ibland lite fram och tillbaka.

13.15. Får mail från Frank i New York om att artikeln är publicerad. Han har även lagt in en bild från press-länken jag skickade till honom. Artikeln kan du läsa här. Det är inte stor journalistik, men jag skulle säga att texten representerar mina insatser under våren på ett ganska bra sätt. Det är en typisk bloggliknande artikel som jag gjort kanske 20-30 stycken av den senaste tiden. Och det är också den här typen av lågbudgetjournalistik som krävs för att hålla en sajt med små personalresurser igång, blandat med större grejer förstås. Som till exempel videoreportaget från electricross-loppet jag gjorde tidigare i år. Eller 30 000-tecken-reportage-serien om Carbon Capture och Clean Coal som publiceras nästa vecka. Det var det första uppdraget jag fick, och också det sista som jag får publicerat. Cirkeln är sluten.

14.03. Lånar kontorets skrivare och printar ut hotell- och flygbokningar för mina tre ställen i New York och ett i Washington. Ska flyga med Virgin Airlines för första gången. Uppkoppling på flyget utlovas. Ska bli kul att se hur det funkar.

14.09. Puh, kom på att jag lika gärna kan skriva ut uppsägningskontraktet för min lägenhet när jag ändå har tillgång till skrivare. Känns som att jag skrivit ut en bibel med papper nu. The internetz är bra på mycket, men tydligen inte allt.

14.55. Kan omöjligt förmå mig att jobba mer idag. Bara jag och en av mina reporter-kollegor kvar på kontoret dessutom. Twittrar och facebookar lite. Min personlige tränare Jordan ringde precis från gymmet och meddelade att han kan köra ett pass med mig kl 17.00. Egentligen är mina passa på tisdagar och torsdagar, men eftersom jag drar till NY imorgon så blir det ingen träning med honom på 1,5 vecka. Men han är smart såklart och lyckades få in ett pass till den här veckan, vilket gör att jag bara har ett pass kvar av mina förbetalda när jag kommer tillbaka från NY. Well well.

15.30. Spelar in en film från kontoret. Visar runt i lokalerna och reflekterar över min tid på redaktionen. Försöker nu hitta ett sätt att föra över filmen från mobilen till datorn, utan bluetooth eller kabel.

16.00. Nä, nu drar jag härifrån. Går till Starbucks en sväng innan gymmet tror jag. Jordan väntar om en timme. Hejdå jobbet.

Sista uppdateringen blir filmen jag spelade in. Se nedan.

Bison diary: The Office from Fredrik Wass on Vimeo.