En av Sveriges klokaste, mest nyanserade och så långt det går ifrån "nyfrälst-guru-försöker-vinna-billig-uppmärksamhet"-debattörer just nu heter Anders Mildner. Förutom att han skapar poesi för trötta debattögon i varenda blogginlägg eller krönika han skriver förstår han också att låta andra tala. Speciellt de som inte alltid tycker till i varenda tv-soffa, utan de som faktiskt förstår hur komplexa vissa frågor är, men ändå inte trampar ner i ett indignerat för- eller emot.
I ett inlägg berättar han om upptakten till Media Mötesplats Malmös bloggstafett. Ur inlägget lyfter jag tre avsnitt som klarar att stå för sig själva, men blir ännu starkare tillsammans. Det handlar om att diskutera rätt saker, med rätt agenda och med rätt kärna. Det handlar om människor och innovation. Inte om gamla strukturer och vår eventuella rätt att försvara dem.
"Det finns inget som tyder på att dagens journalistik är sämre än när
Ulf Nilson lekte kung över världen på 70-talet. Det finns inget som
tyder på att dagens skivor är sämre än när 80-talets dinosaurier
spelade in sina mest överlastade skivor kring 1992. […] Det är värt att lägga på minnet att vi i dag, i och med
digitaliseringen, faktiskt ha FLER betalnings- och affärsmodeller än vi
någonsin har haft, eftersom de gamla existerar sida vid sida med de nya. […] Vi tänkte att vi kunde lägga alla frågor om upphovsrätt och
distribution åt sidan och i stället inrikta oss på frågor som födde
kreativitet snarare än protektionism, och lust snarare än oro." Läs hela inlägget.
Läs om när Anders Mildner fick 1 procents royalty när han skrev på sitt skivkontrakt för 20 år sedan, medan Stickan Andersson levde lyxliv. Och läs hur Expressens reportrar flög helikopter, för de hade råd.
Ber om ursäkt för att jag länkar lite sent till inlägget, men det förtjänar ditt ögonpar i några minuter.