I robot

Jag blir otålig. Obra. Ofin. Märker hur jag tycker till om saker. Stör mig på saker. Har åsikter om människor. Har åsikter om fenomen. Tycker och tänker och yttrar och yppar. Inte alltid bra. Inte alltid rätt. Och ibland hetsigt. Jag vet inte jag håller på att bli, men det var inte tänkt att jag skulle bli en missunsam föredetting. Tanken var ju att jag skulle hylla det som var bra och ignorera resten, remember? Det var i alla fall så jag tänkte när jag började blogga en gång i tiden (inte på Kajen, men på min andra blogg). Men i den verkliga verkligheten har jag svårt att hålla linjen. Svårt att följa strategin. Jag blir inte mer än människa och släpper fram det som ingen egentligen vill höra. Jag vill inte vara sån. Jag vill vara mer än en människa. Jag vill bli odödlig och lämna avtryck. Då kan jag inte gå runt och bete mig mänskligt. Det fungerar inte.

Step it up mister. Om livet är dig kärt.