Det var ju det som var meningen

Jag tror jag har fattat grejen en smula. Att vara här är som att delta i världens dyraste KBT-behandling. Du vet "gör om gör rätt"-prylen. Det där med att inte titta bakåt utan istället fokusera på här och nu och göra det man borde istället för det man gör.

När ångesten kommer finns det ingenstans att ta vägen. Ingen stimuli att ta till. Istället måste du rida på känslovågorna, hur höga de än är. Jag lär mig. Den hårda vägen.