Luften vid övergångsstället bredvid McDonalds är så torr att allt
spricker. Hud, relationer och framtidsdrömmar. Det är vinter och de
tunt klädda karriäristflockarna trycker ihop sig under de korta
färderna med kollektivtrafiken. Den lilla värme som sprids mellan
kropparna i de packade bussarna är det enda varma som finns i Stockholm
idag.
Redan tidigt på eftermiddagen sänker sig mörkret över staden och det
hårda ljuset från gatlyktorna reflekteras i mobilskärmar omslutna av
stelfrusna fingrar, händer som i sitt ivriga sökande efter kontakt
landar i begränsade känslomässiga uttryck, framtryckta genom stukade
tangenter.
Bruset av rutinerade kommunikatörer med orutinerat själsliv kan inte
tystas. Inte nu. Istället stelnar käkarna tätt sammanbitna och blicken
hamnar långt, långt härifrån. Om ändå människorna hittade fram. Om ändå
logik kunde bli passion. Om ändå den här vintern inte vore så lång, och
ljudet så högt. Det kan inte vara för sent.
Gott Nytt År.
